Aftonbladet – 11 september 1857, sida 2

DAGDRIFVERIER OM DRÖMMERIER. AF CLAUDE GERARD: (6) E Afbryt mig icke, jag vet hvad du vill säga, du älskar din man olyckligtvis alltför. mycket — ty det passar lika litet att vara kär i sin man som i någon annan — du har trott dig genom att väcka hans svartsjuka kunns återväcka hans kallnade ömhet; du mins då icke hvad Benjamin Constant säger,: att sådana bemödanden äro som att söka få: eld i den redan kallnade askan; du riskerar ditt rykte vid detta försök, du skall helt och hållet förlora det, om du fortfar; din obetänksamhet, ditt lifliga lynne, din lust att behaga och din verkliga oskuld, som gör att du icke fruktar att andra skola misstänka det; hvarpå du sjelf aldrig tänkt, skall bringa dig i förderf... Verlden inser aldrig att de qvinnor, som förtalet drabbar, ofta äro de minst brottsliga, det är derför jag vill varna dig, icke för det verkligt felaktiga, men för skenet deraf... Jag såg denna afton någonting som gjorde -mig verkligt ledsen... Ellis älskar dig, du mäste aflägsna honom, måtte det blott icke vara för sent... Men tant, jag håller af Ellis, han är min vän, min enda vän... Jag kunde aldrig älska honom så som jag älskar Ferdinand, men jag vill likväl icke mista Ellis, det är så ljuft att vara älskad, jag trifs bättre i det sällskap der jag råkar honom, ty detär en angenäm känsla att veta, det ibland alla dessa kalla främmande menniskor, fins en, hvars ögas följer mig med ömhet och intresse, som finner mig vacker, som fäster vigt vid hvarje af mina ord, bevakar alla mina rörelser, icke med afundens och tadlets uppmärksamhet; utan med vänskapens deltagande. Ebba, hur kan man vid tjugo år vara så barnslig... är det möjligt att du icke inser () Se Aftonbladet n:r 208 och 209,