Aftonbladet – 11 september 1857, sida 2

BA tillade hon skrattande och räckte fram sina små fötter åt Marie, som föll på knä för att snöra upp hennes sidenkänga. I denna leende sjelfsvåldiga unga qvirna, som under skämt med sin kammarjungfru lät afkläda sig, skulle man haft svårt att igenkänna den stolta, kalla och stränga friherrinnan K. Men sant är likväl, att hon nu var tusen gånger vackrare, än man nyss sett henne på spektaklet ochqvällen förut hos excellensens, under uttalandet af sina vackra tänkesätt, ty hur det än är, så beundrar man visserligen de dygdiga qvinnorna, men man älskar ända till galenskap dessa förtjusande yrhättor, som aldrig ens nämna det vördnadsvärda ordet dygd, men kanske oftare ha det skrifvet i sitt hjerta. .Hvad tänker du på, är det icke måndagn, utropade Mathilda, då Marie ämnade sätta ett par tofflor på henne, tycker du icke jag heft tillräckligt tråkigt i afton, utan att jag nu skulle gå till sängs kl. 11 på qvällen... Skynda dig nu med ett changement å la shonn. Fanel det är sant, sade Marie:leende och skyndade sig till en garderob; hvars dörr hon öppnade, och återkom genast med en ljusröd musslinskjol, en svart sammetsspens och ett litet förkläde, alltsammans fullkomligt likadant som de kläder bön: sjelf bar; ett par höga kängor af lakeradt skinn fulländade denna toilet, som gjorde den vackra friherrinnan till den mest förtjusande grisett. ; Mathilda granskade sig mycket noga. ispegeln, under det Marie knäppte af hennes hals en liten fint arbetad guldkedja med ett kors af juveler och ditsatte i stället ett svart sam. metsband, sammanhållet med ett spänne af perlemor, kammade hennes hår och fuktade kammen med innehållet af en liten: kristallflaska, hvilket inom några minuter -förvandlade de vackra blonda flätorna till mörkbruna, och med en pensel doppad i samma fluidum förhöjde Mathildas -fina ljusbruna ögonbryn till lika markerade och svarta bågar som kam marjungfruns egna, (Forts.)