Aftonbladet – 11 september 1857, sida 2

Men kvar skall jag då finna den? sade Ebba smärtsamt och lutade sitt ansigte mot tantens bröst. Jag skall säga dig det en annan gångo, sade den gamla högtidligt och lade sin torra hvita hand på Ebbas vackra hufvud; olyckligtvis kan vårt hjerta sällan fatta detta mål förr än verlden fullkomligt förkrossat detsamma... der inne har du emellertid ett litet föremål för ditt hjertas hela kärlek. :. Jag är säker att du icke vill genom en nyckfull och obetänksam behagsjuka förolä.pa ditt barns far och låta förtalet sudla det namn hon — din dotter — skall bära ... Tant! ack! tant du har rätt . .. Förlåt migl utropade Ebba och kastade sig snyftande i tantens armar. Och du är icke hemma i morgon, när Ellis kommer?, Nej, nej! Det är bra; godnatt, mitt barn I Den gamla frun stängde sakta dörren efter sig, under det . hon mumlade för sig sjelf: Gud låte det icke vara för sent. Det varclikväl för sent. Verlden, som så lätt tror på ett felsteg, har deremot mycket svårt att tro på en uppoffring, och Ebbas förändrade bemötande mot den vackre löjtnanten blef blott ansedt som ett bevis på hennes fel. Detta förmodade fel: hade visserligen icke väckt någon skandal; var: visst. icke bevisadt, men ingen tviflade likväl derpå, man hadeju förut sett hennes förtrolighet..och vänlighet emot honom; och hvar och en kände dessutom d n-olyckliga -Humlegårdspromenaden, tack vare löjtnant Emeriks vänskapsfulla förtegenhet. Ebba, som ganska lätt afstod ifrån sitt gy; ende tycke för löjtnant Ellis, och sin fantasi att i honom finna sitt hjertas vän, hade deremot icke lika lätt att afstå ifrån sin obetänksamhet och :itt koketteri i allmänhet. Hon ångrade sig och lofvade bättring väl hundrade gånger vid sin moderliga väns varni gar, men detta fel var bennes naturs och hennes lifliga lynnes, icke hennes hjertas;