Aftonbladet – 10 september 1857, sida 2

dosamt, hon har tagit sig en liten lur på några minuter, likväl på ett fullkomligt passande sätt med öppna ögon, liksom det gamla göta l2jon — ett rätt att falla i dvala som gamla damer på supger mycket bruka — hennes blickar falla på de båda unga midt emot vid trymån , det förrädiska glaset visar henne Ellis ömma och brinnande blick, hon skakar sitt hufvud liksom omedvetet, i det hon följer värdinnan, som i detsamma med några förbindliga ord nalkas sin nådiga tant, ut i matsalen. Hennes ögon äro emellertid icke de enda som sett Ellis blick, der han med ryggen vänd åt sällskapet trodde sig alldeles obemärkt... Stackars Ebba, man hade sett denna blick, hvilken blef ännu en liten skugga på ditt redan dunkla rykte, men man såg icke din egen, hvilken ttryckte otålighet och harm. Klockan är nu 1. på natten, Ebba sitter i sitt toilettrum, hon är klädd i en hvit nattdrägt, hennes hår döljes af den lilla mössan, hvars spetsburr ger hennes ansigte ett nästan barnsligt utseende, hennes kammarjungfru sätter ett par små röda tofflor på hennes fötter, önskar henne god tatt och går sin väg. Men den unga frun sitter ännu qvar en stund, det är något som tyckes ganska lifligt upptaga hennes tankar, ty hennes händer äro. sammanlagda i knät och ögonenstirra orörliga på ett enda föremål. Slutligen steg hon upp och gick in isängkammaren, hvars dörr stod halföppen; derinne brinner en liten silfverlampa med skärm, så att rummet är blott svagt upplyst; bredvid sängen hed sina hvitaomhängen står en vagga, som hålles i sakta rörelse af en tjenstflicka, som sitter på en pall bredvid. Hur har det varit -med lillan, medan jag varit borta? tror du ieke hennes tand är fram