Aftonbladet – 10 september 1857, sida 2

Oroa dig inte, din man kommer icke hitn, sade tanten med mycken bestämdhet. Ebba teg, och tanten drog henne ned bredvid sig i soffan i kabinettet. Detta lilla rum med sina doftande blommor, sina taflor och tusen småsaker var en förtjusande tillflyktsort för en ung qvinna, och nu, blott upplyst af det svaga skenet ifrån den öppnade dörren till sängkammaren, en passande plats för ett förtroligt samtal. : Min lilla Ebba, började den gamla frun och tog Ebbas hand i sin, jag har länge tänkt att uppriktigt tala med dig, men ämnet är så ömtåligt... Du är icke riktigt lycklig i ditt äktenskap, fruktar jag.p Ebba gömde sitt ansigte mot soffkudden och teg; den gamla fortfor: Det gör: mig. så mycket mera ondt som det var jag som protegerade detta parti... emellertid är Ferdinand hederlig och god, fast han är något lättsinnig och negligerar dig litet. Litet! Ack min Gud, jag har knappast sett honom på åtta dar; kallar tant detta litet, är han någonsin der jag är? Bryr han sig väl det minsta om mig? : Se så, mitt barn, nu öfverdrifver du ju saken... man får icke pretendera att en man skall ständigt släpa sin hustru med gig... och om han äfven försummar dig, så hvilar ansvaret på dig sjelf att upprätthålla ditt .anseende och din värdighet... ingen qvinna blir någonsin berät.igad att lättsinnigt äfventyra detta . Hvad menar tant? Jag menar att. ditt uppförande icke fullt motsvarar en värdig och ädel gift qvinnas, en mors uu ck, tantin aAck, (Forts, följer.)