Aftonbladet – 10 september 1857, sida 2

— AES kommen? sade Ebba, och lutade sig ned öfver barnet, som sof. : Ja Gud vet... kanske att den kommit fram, ty hon harjallt skrikit en lång stund, så der vid tiotiden, men sedan somnade hon och har sofvit godt ända tills hennes nåd kom, då hon rörde på sig litet... sade flickal fakta Kl Gå du och lägg dig nu... jag ringer hon skulle bli alltför vtolig.n SE ringer, om Sköterskan gick och Ebba blef ensam. Hon makade pallen närmare till vaggan och satte sig derpå, knäppte samman händerna, och i hennes ögon,som hvilade på barnet, låg denna ängsliga, uppmärksamma och djupa ömhet, som blott en mors ögon kunna uttrycka; tårarne, som svällt och glindrat ide långa ögonhåren, rullade utför kinden, hon tryckte händerna hårdt emot bröstet och steg upp, hennes ögon föllo en sekund på den breda sängen, der likväl blott ett örngått fans; hon suckade och vände sig bort. ; I. detsamma hördes : en sakta knackning. Den unga frun spratt till, hennes kinder blefvo purpurröda, och nästan andlös hviskade hon för sig sjelf: Det är han!... och skyndade med be vingade och ljudlösa steg genom ett kabinett, som låg utanföre sängkammaren, och öppnade den dörr, på hvilken man knackat. ; Men. med. missräkningens sorgliga ton isin röst utropade hon: ahj är det ni min tant?, då den samma gamla frun, -hvilkenafbrutit hennes försvar för fru T. för några timmer sedan, inträdde. TT Ja mitt barn, det är jag:.., sade den gamla damen, i det hon stängde dörren efter sig... Som jag var säker att finna dig esam, så ville jag tal med dig några ord, jus! nu då vi äro så ostörda,. Men, min tant...