Aftonbladet – 9 september 1857, sida 2

RT nnrmrvV. jOE Ikomplimenterar värden och vårdinnan derför, och med detsamma utför en miniatyrbild deraf. Toiletterna äro mindre lysande, arrangemangerna mindre prötentiösa, hvar och en känner sig mera hemmastadd. och treflig. Flera af damerna hålla någonting i händerna, som de påstå vara ett arbete och som åtminstone ger dem anledning att visa sina vackra händer utaf handskar. Herrarne försöka. sig med mer och mindre lycka i konversationen, och man anser sig i allmänhet hafva roligt. Klockan är 10, och samtalet, i synnerhet bland damerna, tyckes ha fått mycket lif. Man synes afhandla ett ämne, som intresserar alla och framkallar olika meningar. I en fönstersmyg stå tvenne unga karlar, som emellertid tyckas finna hvarandras säöllskap mera intressant än något annat; ty de stå helt isolerade och röja för tillfället ingen lust att deltaga i den allmänna konversationen. Den ene : är löjtnant Emerik, den andre, hans kusin, baron H., nyss uppkommen ifrån landsorten, der. hans regemente ligger. Bådas blickar äro fästade på ett ungt fruntimmer, -som--onekligen-är. den vackraste i sällskapet, Hennes bruna hår är krusadt och uppstruket vid tinningarne, den fUnsande och tjocka flätan sammanhålles af nålar med gra nathufvuden, och samma sorts stenar pryd bennes hals, armar och klädningslif samt kasta gnistrande purpurblixtar .omkring 8sig då hon vänder sig emot: ljusskenet. Om uttrycket icke vore så utnött, akulle mar kunna säga, att hennes läppar täflade ifärg och hennes ögon i glans med granaterna.. Hon var emellertid: visst ingen regelbunden skönhet, och det var egentligen he nes utomordentliga liflighet, som. gaf henne det förtjusande be hag hon egde.