Aftonbladet – 8 september 1857, sida 2

Skynda dig upp. på poliskammaren I Omöjligt! Fartyget går ju inom fem minuter ! Fördömdt ! Ja, der ha vi det! Kongl. Maj:ts hga polis måste naturligtvis först veta att jag reser, och om man till exempel i Preussen finge nys om att jag rest ifrån mitt land utan att Hans Svenska Maj:ts polis vetat på förhand derom, Hvad skulle man tro om mig? Man toge mig ju med fullt skäl vid vingbenet (hvilket man låter bli med — en svala!) Mot detta slags nödvändiga och oundgängliga tvång på menhiskans rekelust finnes icke mer. än ett medel, Det är att åtminstone göra sig till svalor så mycket som möjligt. Luftballongen, : I detta ord ligger rtesornas hela framtid. Så linge vi ännu endast ha jernvägar och ångbåtar, resa vi icke i ordets egentliga mening, vi — släppas fram. Luftballongen, det är resefriheten, full och omedelbar. Det är den, som skall lyfta 0ss öfver alla vissa små och mesquina jordiska sörhållanden och säga mig: macte puer! var helt och hållet dig sjelf b Hvilken revolution, men hvilken nödvändighet! j Och hvad som å priori är nödvändigt måste ske. Detta är min öfvertygelse, min lefvande tro. Luftballongens problem skall lösas, liksom den atlantiska telegrafens, liksom kaloricmaskinens, så framt detta sista rön är behöflig; och så framt man ej snarare får tro, att dess misslyckande hitiills just är ett indicium på att ballongen — reseballongen till 24 skilling turen hörifrån till Rom — redan står för dörren! Och då, herrar pass-skrifvare och herrar tullkammare-officianter!. . . Jag vet icke, om detta enkla utrop skall