Aftonbladet – 8 september 1857, sida 2

år sn a — dan jag omtalat gårdagens tilldragelse, yttrade ban konfidentielt: Då jag för nära 20 år sedan gifte mig, var jag skuldfri, innehade samma tjenst som ne, och enahanda lön.. Jag var lycklig att erhålla till hustru en flicka, som visserligen ej kunde myeket franska eller musik, -men fått af sin förträfBiga moder lära att med förnuftig sparsamhet sköta -ett husbåll.Det var denna egenskap, i förening med allt det ädla och goda, som jag i öfrigt kunde vänta mig af en blifvande maka, som hon i vårt bo införde såsom vederlag för opåräknadt och uteblifvet arf från det obemedlåde fadernehuset. Sedan våra flickor bunnit så vida i ålder, att deras undervisning borde ihträda, kom det till en höggrann och allvarlig dfverläggning min hustra oc mig emellan, hvarthän deras uppfostran hufvudsakligen borde riktas, med hänseende å deras framtida ställning. Hade man apparens att de kunde i sinom tid erhålla aktade män inom sitt stånd, så borde de tvifvelsutan uppfostras hufvudsakligen till husmödrar. Men hvari hämtade man väl en sådan förhoppning? Karjärne nu för tiden söka först och-främst efter penningar, och när ingen rik eller förmögen flicka eller enka är att tillgå, vill man icke genera sig med något äktenskapsband, utan antager i stället en mamsell på kammare, hvilken väl. omsider och dagar kan få heta fru, nemligen så vida några kärlekspanter finnas, dem man vill upphöja till äkta barn, för att de må kunna ärfva fadrens qvarlåtenskap. Vi funno således, att våra döttrar icke kunde påräkna annan eller. bättre framtid än tjenaren — guvernanten eller hushållerskan. Den sistnämdas lott är ej den bästa. . Sedan hon tillbragt ungdomsåren och :användt de. bästa ungdomskrafterna i.kök, källare, skafferi m. m., och synförmågan genom skenet af spiselelden blifvit försvagad, samt gikten,såsom följd al de täta -emvexlingarno af värme och köld ovh luftdrag, tagit öfverband, måste hon vid 40, högst 50 års ålder öfvergifva sitt vite genus, och hvar blir bennes tillåyktsort?, Fattighuset. — Gnovernanten åter har en något blidare framtid att påräkna. När hon vid medelålderns. slut ieke förmår uppfylla sitt vanskliga kall såsom enskilt tjenare, kan bom dock boppas ett visst oberoende, så: vida hon blir i tillfälle att inrätta pensionsanstalt, Af 2:ne onda eller svåra tiog väljer man förnuftigtvis det lindrigaste; och min hustra och jag hafva alltsi valt det sistnämda yrket för våra döttrar. De bafva— de kära