samtalet åter i sin gamla gång, då Ernst Edler steg in och flög i sin hustrus armar. Gud välsigne er alla!... Har du fått mitt bref ? frågade han, Ada har sagt förut,, trädde barnet fram, att pappa skulle komma i dag. Jaså, du, Ada, kom i mitt knä! Och du Adolf... Nåh, känner du inte igen pappa? Inte fingrarne i mun, lille Adolf, det ser så illa ut! varnade mormor. Nå, kom hit, Adolfl Har pappa något godt? Adde är mycket NN bara, du kan känna ef aJa ja, pojke, kom bara, du kan 2 ter i västfickan på denna sidan! ... Och du, Ala, som nu är stora flickan, tag dui denna västfickan Jo Begge barnen verkstälde sina undersökninzar, som föllo så ut, att Adolf fick tag i en hel hop goda småting i en liten påse, allt att äta (tydligen en minutportion ur något större förråd, som nog befann sig i kappsäcken); men Ada fick tag i ett litet ur, en liten söt unge, hvilket pickade, som om det haft ett hjerta. Nej se, en klockal j Ja, det är din, Ada lilla. ,. Åh ja, jag bar väl mera... Se så, kyssen mig, ungar Tackar, min gunstig herre, den der kyssen var något konfektaktig. Gud signe dig, lilla Ada!... Men nu mäste jag helsa på mamma, och på er, gode vänner, och så slå vij oss till rolighet och dricka ett äkta glas ma: dera, som är köpt på sjelfva ön och som passerat linien två gånger... Gudskelof att jag åter är hemmal ... Nå, hur mår Amy? Bra, hon är riktig grosshandlerska, eller, det tycker hon bäst om, grosshandlaren, sade Carlina, Du kan ej tro, huru roligt vi hade åt henne, då hon tillika med Cecile (hennes j skola vinner i förtroende) och öfyerstinnan