ligenbehöfs, då böra vi liksom alla ahdra menniskor, hvilkas. samvete utgör drifkraften, uppoffra vår vedervilja, bryta mot hvad som brukas, och utan afseende på verldens hånlöje handla raskt och bestämdt. Det är ganska enkelt och naturligt, att en mor, utan att tänka på faran, störtar sig i vattnet för att rädda barnet, då det häller på att dränk-na, eller at en flicka, . Om ingen annan är tillhands, störtar sig in i en brinnande bygning och rycker undan dem, som qvida derinne; men det är deremot rentaf löjligt, om en qvinna tar tjenst vid en lifräddningsbåt eller paraderar i stor filthatt och .buldansrock i en brandkår., Men ändå,, invände Thörmann, kan du ej neka att månsa qvinnor utmärkt sig både inom litteratur-och konst. oo Ja, detta är också ganska naturligt. -Qvinnan hämtar der allt ur sin egen själ, lif i föredrag eller i kolorit. Det är derföre som. så många fruntimmer inom skönlitteraturen icke allenast täfla med männen, utan öfverträffa dem i bildernas sanning, skönhet och liflighet. Ser du, Thormann, vi tsga ej ur andra band, som I män; vår uppgift är att ösa ur sjelfva källan, att uppdaga andens verkliga sanningar, icke det halfsanna, som kallas vetenskaplig teori.s 7 : Ja, ja, Aurora lilla! qvinnan är det helas kärna. Familjen är statens kärna, qvinnan åter familjens. Det är hon, som sitter innerst i menskligheten och är den gömda, fina, för allt damm oåtkomliga fjede;n, som genom tusende utvexlingar, osedd, dock gör att visaren på taflan alltid går framåt. Det 7ore dumt nog att på en gång vara tvungen att ha fjedern inne i fjederhuset och ändå fordra en plats för den på taflan.o d Rätt, Thormann!; sade Ernst, som hittills ej deltagit i samtalet och nu slagit i några