STOCKHOLYI den 7 Sept. Det kan icke annat än med skäl förvåna. att man vid innevarande riksdag ända hittills icke ännu hört af något försiag till förändring af 39 S riksdagsordningen. hvilken stadgar, att i alla rikets ständers utskott ordet föres af den bland ridderskapet och adelns närvarandfullmäktige, .som enligt . .iddarhusordningen dertill berättigad är, hvilket i 22 riddar husordningen närmare förklaras på det sätt, att i utskott föres ordet af den ridderskapets och adelns Tedamot, som bland de nörvarande bar främsta sätet på riddarhuset. Orättvisan, otjenligheten — ja orimlighe, ten af detta stadgande har länge varit insedd och vitsordas å nyo af erfarenheten vid hvarje ny riksdag. Förslag om förändring deri har också blifvit vid flera riksdagar väckt, men alltid strandat mot ridderskapet och adelus veto. Det höglofliga ståndet har icke ens-velat gå in på det förslag om ähdring : riddarhusordningen, ätt ridderskapet och adelns elektorer skule ega rätt att utan afseende på det säte, högre eller lägre upp i riddarhus salen, som den ene eller andre ledamoten innehade; välja den tjenligaste till ordförande, hvilket gifvit anledning till en särskilt äflan för dem, som fika efter ordförandeplatserna, att genom förvärfvande af fullmakter för friherrliga och grefliga ätter ernå rättigh ten att sitta högre upp — för attej tala derom, ätt alla de ledamöter af adeln, tillhörat de ätter at ännu högre numer, hvilka icke anses lämpliga till ordförande, måste helt och hållet uteslutas från verksamhet inom utskotten, såvida de icke vilja gå in på att skaffa sig fullmakter från ätter med lägre numer o. 8. v. Alla dessa olägenheter hafva likväl icke kunnat förmå ridderskapet och adeln att afstå från den lumpnaste af alla fördomar elle: den, att företrädet att vara ordförande ovilkorligen bör lemnas åt en adelsman, och bland dessa ovilkorligen åt den, som längst tillbaka räknar sin introduktion på riddarhuset. Det absurda Häri insågs likväl redan vid 1810 års riksdag, då riksda sordningen beslöts. Kon.titutionsutskoftet hade då föreslagit, att ordförandeskapet i utskotten hvarken skulle bestämmas af adelns elektorer eller bero på sätet å riddarhuset, utan bestämmas genom anstäldt val mellan adelns fullmäktige inom de särskilta utskotten: Från ett sådan: stadgande bade, som man väl finner. öfvergången sedermera varit särdeles lätt och naturlig till det enda förnuftiga. stadgandet nemligen att utskotten sinsemellan sjelfv: måtte välja sina ordförande utan, afseende på stånd. . Men reaktionen efter 1809 hade redar då inträdt, så att konstitutioisutskottet frånick detta förslag, i. anledning af hos adelr emot gjorda anmärkningar. Likväl ha: adeln sjelf sedermerai viss mån. frånträdt der absurda principen af matrikelordningen, nemligen vid valet af riddarhusdirekt:on,; enärt ordförande och vice ordförande. dertill väljas särskilt utan afseende på ätternas. ålder. Adeln-har härigenom erkänt orimligheten av det ifrågavarande stadgandet och vidtagit er förnuftigare. ordning för behandlingen af sine I egna angelägenheter; Funnes nu någons rim lig grund, hvarför adeln: skulle fortfarande tvinga rikets ständer att vid behandlingen af de ojemförligt vigtigare allmänna angelägenheterna underkasta sig äfventyret och -olägen! heterna af ett ordförandeskap, som adeln re dan funnit. skäl att afskaffa för behandlingen af sina eriskilta riddarhusärenden? -Funnesöfverhufvud någon rimlig gränd för de älgtättades sjelfskrifvenhet till ordförandeskapet. hvar borde eljest denna sjelfskrifvenhet i främsta rummet serkännas och tillämpas, om ej just inom riddarhusets egen direktion? Vi innevarande riksdag hafva måhända ännu mera än vid föregående erfarenheten visat olämpligheten sf det nuvarande stadgandet. Sålunda: her, sedan statsutskottet genom friherre Tersmeaens afsägelse midt under riksdagen förlorat sin skicklige ordföratide, hans efterträdsre-hr S. v: Tröil knapt: hunnitleda det förstärkta utskottets voteringat i jerhvägsfrågan till slut, innan äfven han afsäger sig platsen. För att hjelpa sig it den förlägenhet, hvari adelns elektorer! befinna sig under den störs bristen på skickliga och villiga och för landt marskalken behagliga ämnen till ordförande, hafva de nu måst beröfva konstitutionsutskottet dess skicklige ordförande, grefve Lagerbjelke, genom att, sedan tio månader af riks: dagen redan förflutit; förflytta honom till statsutskottet, med handläggning af hvars vigtiga ärenden han saknat all tekantskap under innevarande riksdag, likasom under de föregående han bevistat, då han aldrig föruti anseende till sitt höga numer riddarhuset varit invald-till ledamot af samma utskott. Bevillningsutskottet har äfven en gång ombytt ordförande i följd af grefve A. Gyldenstolpes dödliga frånfälle. Uti bankoutskottet har ambulansen varit ännu större. Den valde ördföranden, landshöfdingen 8, von Troils oförmodade afsägelse, troligeh emedan han beräknat och skaffat sig högre fullmakt för att stiga in såsom ordförande i statsutskottet, hvilket misslyckades;hade till -följd: att en ung grefve från Skåne (Afvid Posse), som lägg förr bevistat någon riksdag, till en början blef ordförande. Sedermera måste landshöfdingen Nordenfeldt byta om numer på idr darhuset för htt i nämde utskött intaga ord! förandeplatsen, hvilken åter efter hans afsägelse tillfallit maj .r C.af Geij rstam, som li. kaledes sitter för ett högre numer än sitegen ätts. Uti ekonomiutskottet lära ärendena ej sällan fått ligga nere i anseende till dess ordförande landshöfdingen friherre C: Åkerhjelms resot än hit och än dit. Från expeditions0 EA ANNE