Aftonbladet – 5 september 1857, sida 3

Biscencen tillampas på Sverges Kyrkliga Jornal landen. Om å ena sidan en friskare utvecklin af-det: religiösa Iifvety i förefing med fur tvåbpsåtgärder, ramikellat en HMS dgitatior emot avinska kyrkans status guo, så bar å andr: sidan jet stationära på detta område likason inomde öfriga ej saknat sina försvsrare, ni tiskt kämpande än för egna dyrbara privile. gler, än emot vissa sjefframkallade..skräckbilder, än åter uppträdande afsintetennatmo tiv än ett rent cegennytligt vintresss för de bundna, det förlegade. De ord, som -unde: diskussionen 1 belgiska kammaren öfver frå. gån. om uadervieninpgsrätten: soch den -bizkoplige censuren utialades af iärikes ministern. br Dedecker; Kunna ,tyvärr med allt: skäl numera tillämpas. på Sverge.. Ministern yttrad: nemligen:. Det tyckes som om em fläkt: a! intolerans gidge fram öfver detta lind — Vi ha sett biskopar och-bisKopars vederlika; ifrigt rusia sig till strid emot den hotande friheten. Vi ba hört. den ene förklara, att staten. ej har nägrs . förbindelser emot -amir än IWerskaundersåter; en änbanr) lifvad st det mest konungska nit, söker ur troutale: bortresonnera: all.tanke på frihet. . Såsom ett motstycke ti!l dessa utgjutelser kunna vi ej neka osk det nöjet att här anföra hvad en fransk-biskop;-Parisis; enligt hr Simon; i ämdet yttrat: sDet verksammaste Mediet, att ; våra dagar nedsätta religionen inför folkopinioneny vore utan tvifvel det; atti politiskt hanseende gynna densamma. I sämnia stönd söm bennts tjenare skulle såsom sådana utöfva ei direkt inflytande på regetingsärenden, som offertliga myndigheter skulle såsom sådana kunnå lagligen förbindag att offentligen förrätta visen religionsbandlingar, som. kyrkans laga: skulle såsom sådana genom statens lagar åläggas, som religionsplikternas utöfvande skulle såsom! sädant utgöra ett oettergifligt vilkor för ett-erhållavisgx embetens ochtjensteroi stater, i Skmma skid kan man vara förvissäd om stt religionen ånyo skulle bli föremål för en förbittring, hvars följder det sblefve omöjligt att hämmt diler exs att på förhand betzkna Så yttrar sig härom en fransk, katolsk prelat, . Hans yttrande synes ej.ega. nä gon synnerlig öfverensstummelse med våra svensk luterska) prelaters) hvilka stkrare tyckarsba en viss likhet med, påfven Gregorius XVI:s herdabref, utfärdadt år 1832, der de: beter: Samvetsfribeten och bekännelsefriheten ärver orimlig och: villfefande grundsats, eller. rättare. sagdtj. ett, vansinnes:: Tryckfriheten är olycksbringande och man kan ej kändä nog mycken afsky för densamma; samlingsfribeten är ett ny orsak till oro och be: kymmer för kyrkan. Kortare och nättare I kan näppeligen reaktionens grundtanke samI menfattas; och man skulle kunna ha skäl vördsamt föreslå våra högkyrklige och högkonserIvative stt hädanefter bilda sin stil efter den romerska kurians, likasom de.redan länge från samma håll synas ha hämtat en god del af sina åsigter. Men det är ingalunda till dessa som vi bär yttra oss; vi inse ganska väl fruktlösheten af att söka. på dem inverka något i liberal anda. Vi vända oss hellre till de många; hvilka, utan att i samvetsfriheten ba något att befsra för eget räkning, hysa en välment, djupt rotad och väl underbållen fruktan för mormoner, katoliker och mera sådant. Till dessa -kuile. vis viija, hemställa,shuruvida. främmanide bekännares inträngande i landetykan, geno något,slags. religionstvång förekommas, samt Huruvida ej det onda, för hvilket man bär en så panisk fruktan; just förtvärrag genom cet nuvarande rättslöshetstillståndet, enär den som i själ och hjerta är mormon eller katolik, ingalunda) upphör, att vara det,der före att han vid laga ansvar tillhålles att-i ord och åthäfvor bete ne som Juteran. Hvad åter de olägenheter vidkommer, söm iubors gerligt hänstende befaras: bliöen sföljds deraf, att ifrögävarande. personer finge bekänna, i stället för att såsom nu, tvingss-att. skrymta, .å hvilar denna farhåga på den lyckligtvis falska förutsättningen; att Sverges allmännas lag och borgerliga lagskipningi akulls förlöra all kraft och verksamhet, så framt den blefve befriad från all dogmatisk tillblandning. Like obefogad ochaför:dens-rena evangeliska läran och definas förkunnare förnärmande synes oss den farbäga vara, som vid frågan om detritigaste lössände på den KYYKDgA, tvårgåtröjan genest i andano I för sig otaliga upp -ur ett: godt; oskuldsföllt:: och ädelt bjeita; men blir falskhöt öck gift, om. bjerrat, der det har, sina rötter, är kallt och. samvetslöst.;;, Det Er, qvinnans egenskap;safisen försoningens geting, emifridens:budbärerska,: af medlerska. mellan dst materiela och det himmelska, som gör-en dylik förmåga till ett nödvändigt medel.för hennes, tillvaro. ock hennes verksamhet, Uti denna förmåga att: ansluta sin. individualitet: till em ofta för denna aildeles: främmande lig er hemlighe ter af ätt de flesta äktenskap, ibland slutna utan kärlek, dock bli lyckliga, fridfulla och slutligen;. äfven..gifva ett återsken af-ikärlek. Utan denna qvinnans. förmåga skulle döflesta föreningär Bli olyck igen ty tvem träffar? väl den rätta, den; söm möjligen allrabäst skulle passa för hvarje lynne? Och det är icke qvinnans lutt ens att välja. a Meny sade Carlina, det låter sorh THormenn icke trodde oss i stånd af sann kärleks Jo, goda Carlina, och. det skall jag ge-l nast bevisa dig, smålog. Thormann blinkande åt sin hustru. Se här ett bref, jag-höll på att glömma det. . Från Ernst, från Erast! ropade Carlina atora sig och kysste bref ef ,Gud välsigne lig, Thormann! ir Caflina bröt brefvet. Älskade Carlina ha 4tolarot Göteborg d. 5 Nov. 18 — I går! afton Jö;rp jagsin här och! liggeår in Fen i Eke frid och ro. Varorna fastas r dan. E har gjort enilycklig rea från Neworleans och MIL redare är. rycket . nöjd, och, då är jag. också. nöjd. .. Jag kommer hem så snart; jogshinner. Min I tyrman tar under tiden ånsvaret öm färtys