Aftonbladet – 3 september 1857, sida 1

hå vissa timmar liksom vallas på en liten äck, der det är grönt och der man mellan några klenvuxna träd tror sig inandas frisk luft med dammet från gatan. Ännu sorgligare utfaller bilden, då dessa barn äro snörda och utstyrda efter nyaste modjurnal, och ordentligen vcktas att akta kläderna på rörelseförmågans och helsans bekostnad. I arma mödrar, som hellre viljen ha ett grant barn, än ett friskt barn, som hellre viljen pråla med edra barns fägring, då de äro små, med deras fina hy, deras nätta växt, deras stillhet och sedighet, än att vänta tills detta barn, i frihet och frid, fått växa upp till en blomstrande flicka, ur hvars. ögon det lyser helsa och ungdomsfröjd ! I arma mödrar! Dessa tidiga små fåfängans triumfer komma tiodubbelt tunga igen, när. flickan, just. då lifyvets lädje i sin fullhet skulle möta henne, i stälfet, angripen af bleksot eller gem ergslidan, de, hvanje år måste resa till badorterna, en i förtid vissnad blom a; en drifbusväxt, som redan fått sin helsas och sin lyckas dödsstöt. Emellertid, tack vare att man börjat vända sin uppmärksamhet åt detta håll, förbättras med hvarje dag metoden att uppfostra barn, det vill säga, den förenklas. Ada hade vunnit på flyttningen, och Carlina var en lika klok som god mor. Äfven var det en lycka att prostinnan icke var hennes verkliga mor, som åtminstone hade-det goda med sig, att icke verlden ansågs stå i fara derföre, att Ada blef solbränd eller sprang omkring i ängen, och till och med kom hem med våta fötter, något som lätt. händer, då man icke öfverhöljes med flor, som hindrar andedrägten, eller. tvingas.att i gåsmarsch gå på ett par sandade gångar i en tråkig trädgård, som men sett hundrade gånger förut, och der man känner hvarenda krusbärseller vinbärsbuske. (Fotra.)