Aftonbladet – 3 september 1857, sida 1

Gud ske lof och Etack, att jag icke blifvit ift och fått mig ett sådant påhöng! Först en herre och men, som skulle varit förnäm som enÖ sterlandets pascha, och så en hel kull barn, som hängt efter och begärt smörgåsar.och — som Adolf gjorde i går — dragit ner min eau de Cologne-flaska från toiletten, slagit sönder henne och till på köpet — ty när man har barn, är olyckan aldrig ensam — i sin förtviflan-skrikit en öronen döfva. ; Åh, det är inte att tala omp, sade proatinnap. Det var mitt fel, som satte flaskan så ytterst på kanten,: och. gossen var alldeles oskyldig. Stackars lilla Adolf! Mormor stälde flaskan så du at; det var hennes fel.n pJo, det är att uppfostra barn, det dero, inföll Amy. Ja, mamma är för mycket svag för Adolf, sade Carlina. Men så är jag sträng, jag. Du ? oJa, just jag :Nåh, har den der skrikvarge. fått stryk för flaskan, då?, Nej, men han sade sjelf ifrån. Adde flaskan i golfvet, sade han ju och gret så bittat, och då är det ingenting att säga, annat än Adolf skall aldrig tai någon flaska m:ra. Nej, Adde inte ta i stygga flaskan mera, upprepade gossen och betraktade sin mor med ett par :så kloka. och trohjertade ögon, att hon inte kunde låta bli att kyssa honom. Nej, Adolf aldrig ta istygga flaskan mera, lofva mig det by Ja, Adde: inte. ta, mamma inte vara ledsen, tillade han och strök sid veckra mor på kinden. Mamma ska få Addes häst.n Han tprangivecs ör attvåterkorhma med ett; irebent exmr f en liten sterfvad bäst af trä, som var hans vjentvu, Mamma ska ha Addes häst Nå Tack,... Åh, en så vacker häst! Han rik-! 4 H