Aftonbladet – 2 september 1857, sida 3

ss n:nqDXlNNDVNHMQHKO SK VNSNVSNNWNWNN Hvar ska jag sitta och köra ?, sade drän gen näsvist. Jag ska köra mina hästar sjelf. Du sitter bakpå, min gossel Nej, så f-n i min lilla vän, jag det gör! Jaså!, yttrade Amy helt lugnt och satte vagnen i gång, doek i början långsammare, så att karlen kunde intaga den anvisade platsen; men sedan fortare. Om deto, sade Amy,:sedan vagnen på den släta landsvägen gick med mindre buller, om det varit en beskedlig böndpojke, så hade han fått sitta här bredvid mig; men det är slut med den saken, sedan här blef entreprenad. Nu uppfostras i stället en hel generation af skojare, och sådane få sitta på koffertarne der. Och så bar det af till Åbro. Saken var nemligen den, att kapten Edler, strax efter sitt giftermål med Carlina, köpte en liten gård på landet och då helst valde en, som låg inom Åbro socken, det gamla kära barndomshemmet för: hans Carlina, den vrå af verlden, som hans svärmor mest älskade. Om vintrarne var han hemma; men om somrarne på sina resor, och då sutto Carlina och prostinnan der ensamma — ensamma? Nej, der var också en liten gosse, nu snart två år gammal, som redan spatserade rätt bra och räckte också rätt galant upp på borden för att dra ner, om der fanns något, som var rörligt och ville följa tyngdlagen. Den lille blåögde herrn hette Adolf Ernst August efter, som-prostinnan sade, sin morfar, sin far och mig.n Emellertid hade nu de kära vännerna blifvit så mycket bjudna, dels till Sätrar och dels till Auroraso, som det alltid hette i stället för Thormanns. (Forts.)