Aftonbladet – 2 september 1857, sida 3

bra. Hattaskarne bar jag låtit sätta på kusksätet, der göra de minsta besväret., Med dessa ord hoppade hon sjelf upp på kuskbocken, fattade tömmarne och gaf en klatsch, så att den genljudade utåt hela gatan, och hästarne, som togo piken åt sig, började stampa. Signalen var dock denna gång icke ämnad för dem, utan för att påsky..da Cecile. Jag lofvade Cecile att resa ifrån hennex, sade Amy, vändande sig inåt vagnen. Jsg lofvade att köra, om bon icke skyndar på... Jo, ändtligen . .. Nåh, Cecile, äro de der riksvigtiga sakerna afgjorda?p Ja, bästa Amy. Nå godt, sätt dig nu! Cecile hade ändå några ord till pigan. För all del glöm inte att klippa af persiljan och torka i skuggan ! Nej, lilla fru ! Och låt ingen komma åt nycklarne I Ja, lilla fru lb Och akta elden väll, Ja bevars, lilla fru! Det var sant... Kom hit, du Och så fick -hon en längre instruktion, som blötsligen afbröts af en klatsch och en svårare ryckning af hästarne, hvilka voro vana vid vanliga fosterländska tagelpiskor, men vana vid det stolta ljudet af en silkessmäll, iom ormande delar luften. Cecile spratt till, Genast, Amy; nu är det slut. Jaså, ändtligen . .. Jag måste beundra de stackars karlarne, som i helftimmar kunna gå och stoppa om sina fruntimmer, knyta in lem oc göra sju och sjuttio dröjsmål, innan det får bära af. Det är ändå väl, att jag icke olef karl; ty då skulle jag väl haft mig en ustru, kantänka, att vänta på... Se , är ut klart?