Aftonbladet – 2 september 1857, sida 2

son, precist som jag spådde, genom Carlinas omsorger skulle bli bättre. — Det skall glädja mig att råka er. Det var rätt af flickan att göra som hn gjorde; jag skulle ioke hållit af henne tusendelen så mycket som jag mr gör, om hon icko gjort det. Jag vet inte hur det är; men jag är nu inte kär i henne, rom jag förut var. Nu håller jag af henne son: en Guds engel, och det ä: nog att vi en gång ekola rkas; ty mitt lif är osikrare än ert, bäste Berndtsson. Ni kan botas; men hafvet kan aldrig botas från aina orkaner, och gula febern, koleran och pesten äro allt saker, som jag miste resa till, i stället för ett andra resa ifrån. Derföre är jag alltid tillreds att dö, och det var just på detta jag tänkte, då jag sade er, att jag ville ha ett rent samvete, Det behöfs-nog, om mon vill vara färdig. Njut er lycka, Berndtsson! Gud -välsigne er, Öarlina och er lilla Ada! Tänk på Ernst Edler. P. S. Min styrman dog i gula febern för en half timma seden, det kom bud rån sjukbuset derom just nu. Det var en bra karl, kom följt mig på tre resor. Kolersan lärer gå i Plataländerna. De goda vännerna, hon sch gula febern, skola väl möav i Brasilien kan jag tro. Carlina återlemnade brefvet, utan att yttra något. KR ser af skeppslistan att briggen Josoina redan är på hemvägen, Den har blifvit prejad på höjden af S:t Helenan, sade Berndtsson liksom tröstande, Carlina smålog. Det var ieke det jag tänkte på. Vårt lif tår alltid lika mycket i Guds hand, ooh jag ruktar inzeating för honom. buru det sår. Jag tänkte på hvad du skall känna, d lu läser ett sådant bref.n : Jo, jag tackar Gud, Carlina lillaw