Aftonbladet – 1 september 1857, sida 2

till exempel en torr destillation i en sf honom sjelf konstruerad ny tjärbränningaspperat., Aloys gladdesig mycket åt försöket. ;Det lyckades, och min käre ran var ute för att se skörden af tjära och träättika. Så långt gick allt braz--men nu skulle jag nödvändigt se prov dukterna, och rätt som det-var, kom min Thormann med en tjärkladd på en sticka och trä-ättika, som luktade kreosot (känner du til odören?), insläpande för att söka rätt på mig, hvad tycker du? genom alla rummen, innan han råkade mig. Har du gått genom förmar ket med det der otyget? frågade jag. Otyg? Det är trä-ättika, präktig trä-ättika; fastän ännu något smittad or brännoljor. Ut; bytet blef alldeles oväntadt stort; metoden duger . . . Sådan tjärav — nu pekade kan fram med stickan — fås icke efter den vanliga metoden., Nu ha vi en vacker matta i förmaket, och min varelse blef till is när jag såg stickan med en droppa inunder, som tycktes hafva nyss börjat forma sig och till hvilken tvillings? brodren kanske befan: sig på mattan derinne. Jag skyndade dit för att syna: Der fännsinenting, dess. bättre; men kreosotlukten var alldeles odräglig .i vårt grannaste rum... Men, sade jag, när jag återkom till-minkära manj som inte tycktes begripa hvarföre jag spravg ut; men, käre Aloys, förmaket är alldeles inz ficieradt af kreosotlukt. . Jaså, — jag slå upp fönstren I Och så gick han, — dock likväl nu genom förstugan med sitt fynd. .Öppna fönstren! Jo, det var just ett råd, sedan han gjort hela våningen obeboelig. Så der går det till, när man blir gift med en vetenskapsma: af riktigt skrot och korn. Föreställ dig.nu, om icke jag öfvergifvit den, vetenskapliga banan, utan både professorn och fru professorskan i all möjlig själahärmoni laborerat begge två och gjort rön, så