Aftonbladet – 1 september 1857, sida 2

allt begrepp om tid och rum och ibland om sin egen varelse, utär aft hän derföre är tankspridd. Herre Gud, hvad Kan väl behöfde att få en hustru! Det der bristande begreppet om tid gör att maten ibland får stå-i spiseln och rent af torka bort, innan han hunnit att sluta sitt arbete så pass att Kan får tid attätav En lång tid gick jag der alldeles fasligt hungrig och väntade honom; men så tog,jag mod till mig och åt ensam, då klockan var tre — (ett är annars middagstimman). Klockan fem frågade Ttormann om maten var färdig, då kände han också att det drog något länge ut, och -så itvådde han sig och tog en rock på, som iute luktade ammoniak — ty detta bar jag då ändtligen förbehållit mig — och så kom han. Skall du inte äta ? Nej.n Jag har fått middag för två timmar sen. Jäså, ja ja, klockan är fem; för all del, Aurora, vänta inte på migl... Och så åt han... Utan att skryta var mid; dagen mycket god; men inte märkte han det, nej -bevars. Det enda, som: jag fick till .belöning var att ban, sedan han slatat, sade: Det var en rätt god kalfstek.,. öck så var det kalkon, ja, precist. kalkon, som mamma skickat-hit från. Stensö, enkom för att traktera Aloys med. Jo det lönar mödan det. Det vär kalkon, Käre Alöys, sade jag litet förargad; kände du inte det? 7 fd ata Jo, det var bra hvitt kött, kanske Hvitare än kalfkött ... Jaså, har mamma skickat kalkon ?, — nJam För all del glöm inte att tacka.n Jo, det är vackert, först ingen tacksamhet af sjelfva föremålet, och så skall jag tacka till .påsköpetse, Men Carlina lilla, detta ginge ändå an, om Åloys också icke hade örlorat allt begrepp om rum, Häromdagen hade han