Aftonbladet – 1 september 1857, sida 2

i 4 PRAG: 5 Fr SA Sv att jag mött min: man till exempel med hjörtbornsspiritus, då ban -kom med sin -kopp oc sin tjära. . Skulle det icke blifvit så ljufligt; att herrskapet:sjel? måst flyttavur-husets Nej; en måste ändå sköta hemmet; och det begripa icke karlarne riktigt. Du kan tro att Aloys fick sina;lämpliga föreställningar och Iofvade bot och bättring. Det hjelper allt för enitid, ända till:dess han lyckats att få ihop, något annat -otyg,: som, gläder :honom.; ty. då: skall jag genast deltaga i hans lycka, ock då glömmer han sig igen. -Han är ändå så innerligt. snäll, som omöjligen kan bära på någon lycka utan att genast dela med sig åt sin Åurora, och visst är jag ibland bra sttäng mot honom; men det är. alldeles nödvändigt. —-: Men huru jag -nuvcpratar, så tror. ductill slöt att Aloys är oordentlig. Nej, lilla -Carlinay det-får du icke tro. Hans laboratorium är ett mönster af urdning; joch nän han -klär niga sker det med noggranhet. Han är till och med litet pedantisk i det målet, Men ser du sedan, sedan han är klädd, så tänker han inte vidare på saken) och det gör ibland en smula förargelse. Nu har jag förbehållit mig att salen, förmaket och ett litet. blomsterrum jag hear i fil, nu och för alltid skola vara heliga orter, dit han inte får komme med sitt skräp, och han har lofvat att läte mig regera der ensam, Nu kom lille Calle ensam in till mig; har kan vrida uppslåsen.. Han är tämligen legert klädd så här på morgonqvisten och har ganska tydligen rymt hemifrån, Stackars pojke, barfotad nu i Oktober månad, och sådana lafsar han sätter på golfvet, lycka att det är måladt. Han ville ha kaffe, ja det kan han behöfva stackars pojke! Nu sitter :han på en pall här bredvid och slarfvar i sig kaffe och skorpor. Jag har