Aftonbladet – 31 augusti 1857, sida 3

som däst sin Wöbler, bon också, kan resktionsläran och kastat mera än en blick ini naturens dolda verkstad,, en anande, spaaande blickh, som eh efter ljus och frihet sörstaride qvinna skulle uttrycka sig. Så mycket ser jag, att. vårt rikeicke är-af denna verlden i samma mening som männen ta det ordet... De der karlarne de äro samhällets armar och ben; men vi qvinnor äro bjertat, vi. b Du, som också är gift och som redan har barn och således en fullständigsre familj än 1ag, begriper nog buru roligt det är att-ha ott hushåll. När kan mannen väl säga: Jag har i dag fullgjort mitt dagsverke? Det kan ban aldrig, stackars menniska! När han skall öfverlemna -sig åt aftonfriden och ser sig tillbaka, så felas så mycket, ver allt har. han lemnat efter sig ;bitar af ofulländade arbeten, af-outförda -idder, af önskningar, som kanske aldrig kunna uppfyllas. Hustrun åter vet Hed sig att allt är i ordning till nästa dag, alla i huset äro mätta och belåtfia; urverket är i sin jemna gång barnen sofva och pigorna få sy åt sig sjelfva. När hon nalkas köket-hör hon, att de ha rätt muntert. Mannen riktigt gör sig bevär att glömma bort luntorna, burkarne och retorterna; eller, om han är Köpman, kastaböken, eller skeppet det eller det; eller, om Kan är jurist, målet mellan -Per Pereson och Anders Perssöny eller slätligen, om han är: läkare, någon stackars sjuk, som sväfvår mellan lif och död och, som han vet, längtar hvarje mivut af nattens långa timmar på dåger öcb ;äkaren. Den der beständiga oron ha de käre snännen derföre att de nödvändigt skola verka utömBig och direkt. på det ktota Hela Vi deremot ha för oss en liten, trång verld, hemmet; ett område, der vi känna hvarenda fläck och som vi hvarje ögonblick kunna öfverse i