Aftonbladet – 31 augusti 1857, sida 3

MM WW m mDnODOO OL HM pv helsar han från Fessorn och i brist deraf från Anna-Tina (den ena pigan), att Calle ska ha ett äpple eller en smörgås. Hans syster är fem år och befinner sig illa besvärad af Calles frispråkighet. Hon är, kantänka, en upplyst person, som fattar hela det opasrande iBans uppträdande hör pröfes orskan och som der .hbemma blifvit utsläppt; under stränga tillsägelsersatt vara blygsam och beskedlig, De roa mig oändlig: mycket, dersa barn. Jag tar dem i knäet på mig och vi tala förnuft, må du :tro, riktigt dugtigt .med förnuft. Lilla Calle satte mig i svår tförägenbet häromdagen, då han nödvändigt ville veta :öm Gud skapat en liten vsgn jag gifvit honor. Han fann garska inkönseqvent att Gud skapat hönom sjelf, men icke kunde göra n liten pinnkaret.. Fia (Sofia), systern, smålog helt förnämt åt-hansvokunnighet och fann bror sin mer än lofligt dum. Du som bar en större flicka att-tala vid; kan-aldrig tro huru innerligt glädjande det är att prata med barnön och mörka Häru i deras förstånd den ena lysätide stjernan efter den andra springer fram ur mörkret, huru de-ordna sig i konstellationer, huru barnens hela himmel slutligen hänger full af stjernor och huru sedan; när ä!ven Guds ord med sitt 1j s och sin värma börja att dagra själen, morgonrodnaden kommer och sol går opp — sol och värma i andens rike — och huru under hela detta lif vi ej få.se mera än sjelfva soluppgången. Jan, sade Berndtsson, det är en morgon hele lifvet, ofta en mulen morgon, tillade han, t 1 dess en vänlig varelse rifver bort on fik af förhönget, som du gjort, Carlina.n Tala ej derom, Beradtston, utan låt mig läga. (Forts. följer.)