Aftonbladet – 31 augusti 1857, sida 3

verbelönad med blott en tack eller ett leende I från: hans: blekal läppar. Ack, Carlina, din man liksom -min tacka ouw för vår tillgifvenbet! De veta icke, de gode männen, att det just är :vår lust och fröjd att lefva och verks för deras frid och-lugn, tröst och glädje. Iate att tacka för, säger jag ofta till Thormani; den der lilla glädjen jag nu beredt dig bar glädt mig hela fjorton dagarne förut. Tro mig, i hemmets stilla fröjder tar qvinnan alltid dubbel lott. SN a Med min vetenskap är det förbi; men det roar mig, det stryker liksom en Jifgifvande fläkt :genomhvardagslifvet, då jag läser en god bok eller förmår samtala med min man i vetenskapliga ämnen, utan att tappa andan under de långa färderna, och utan att blott som en troende afhöra hans visdom. Mina studier ha gifvit mig sjelfständighet och fri. het äfven utom de --alldsgligaste ämnen, de bäfva gjort min blick mera Skärpt, om också icke ljusare. Jag förmår åtminstone så myoket; attjag kan se att det finnes ljus inom onråden; der andra qvinnor endast varnat dunkelhet:oeh mörker. Du är dock lyckligare ön jag; bästa Carlina, som Kar Ada, Det synes af ditt bref huru mycket du håller af henne, huru sant moderlig du är, min snälla flicka; utan stränghet, men också utan pjuski Att du behandlar Ada som en liten menriska är rätt; barnet är hvarken en hund, som skali dresveras, eller en engel, som skail. tillbedjas, utan en liten menniska med alla gina goda sidor och alla sina fel och svegheter också. Kyss Ada från mig!s Du -kan tro att jag dagligen ber begös är ett par små barrj som tillböra rättaren.. De helsa helt ogenoradt på... Det ene är en tre års pojke, en liten vacker krabat, :sopi fått för vana att ördentligen reqvirera hvad han vill ha. Oita slår jag döföret till, men då