Aftonbladet – 31 augusti 1857, sida 2

re EAA AA nade så, att hennes minne och hennes namn skulle lefva intillden senaste efterverld. Jacobinas dagar voro dock röknade, och mot. hösten blef hon så svag, att: hon icke kunde gå ut; snart så, att hön måste: hålla sig vid-sängen, och, ej långt derefter bars verkligen: den med stjernor och plåtar prydda kistan till kyrkan, der presten böll personalia och stadsimusiken spelade. Testamentet, meddelades den dödas slögtingar, som. långt ifrån tänkte. på -att klandra det. Såväl prostinnan som Carlina hade aldrig ens kommit på den tanken, att tant Jacobina kunde dö; ty hon hade i mannaminne aldrig varit sjuk och var af en ganska seg natur. De bade således ännu mindre-tänkt pp hennes lillaförmögenhet, som: prosten rykner räddat åt henne, under det att han sjelf förlorade allt, Att tant Jacobina pjöt lugn-och;en tarflig utkomst på. ålderdomen, var ensamt hans skull, och just detta gjorde att prostinnan och Carlina på sätt och vis böllo af den ovänliga-tanten; ty hon, som de, skulle ju ändå med tacksamhet tänka på honom, som värit ällss deras vän och stöd. De anade icke huru lätten god gerning glömmes af sjelfva dess föremål, och huru oändligen lätt det är att tillrökna sig: sjelf alla förtjenster. Det:a hade tant;Jacobina gjort. Att hon kunnat spara på den lilla. skatten, blef i bennes ögon en större förtjenst än den bennes bror inlagt i att:skänka henne sin arfslott och försvara hennes rätt mot Abraham. Genom en af dessa begreppsförvillelser slutade hon med att älska sin olycklige bror och med bitterhet tänka på det bara hen nes salig bror efterlemnat. Menniskan är svag, och tant Jacobina var det således äfven, fastän hon på sitt vis, särdeles genom stränghet mot andra, sökte att vinna evighetens ärekrona