Aftonbladet – 31 augusti 1857, sida 2

Frid med hennes stoft !-Mången: :marmorvård, mera prunkande än hennes; betäcker lemningarnei af. en menniska, som varit sämre och diraktigare än hon. ! På hösten. Nordens sommar är kort och hösten bryter in med sin mulna, regndigra himmel och sina stormilar. Den sjuke är åter instängd i.sitt rum, hans krafter sjunka åter, anden tyckes vänte på flyttningstiden, för att i frid få tjena blott en Herre i stället för de begge han här under en beständig inre :kamp måst tjena. Huru olika var dock ej denna höst för Berndtsson! Hans dysterhet hade försvunnit, hans tankar på döden, hvilka förut nedtryckt honom; upplyftade honom inu öfver ödet. Han insåg klarare än någonsin buru en. mild försyn styr allt. till det bästa, och han gladde sig åt att kanske -snart vara, befriad från detta hjerta, som klappade så våldsamt, från dessa trötta ilemmar, som nekade gin; tjenst, från denna afvexling. mellan en orolig sömn och ett plågsamt uppvaknände, som beständigt påminde honom om huru bristfälligt själens verktyg var. Carlina och Ada voro hans dagliga sälskap. Carlinas omsorg vär outtröttlig, hannes ögon talade om en tillgifvenhet, som icke dör, en hög och ädel kärlek, scr näreg af uppoffringar, och Berndtsson fann nu, att Carlina var något ännu mera än blott sjuksköterska och mera är Adas mor — hon var hans hustru, den som i hans bjerta och uti hans hem inkallade friden och välsignelsen. Carlina hade ej stor korrespondens ; men då och då skref hon bref till svar på dylika, som hon fick och som hon medsynnerlig glädje läste. Väl hade Carlina ofta, som det nästan syntes, med vilja glömt dessa bref på sin mans: Det fanns hos henne ett behof af att vara öppen och ärlig i allt, och