Aftonbladet – 28 augusti 1857, sida 2

sade: Nej, Gudskelof, så långt har det ändå icke kommit!... Jag är fri, alldeles fri; jag kan utan ånger uppfylla mitt löfte. Men om jag blir bättre, Carlina, skulle ni ej ångra er? Åldrig, herr Berndtsson! Jag skulle vårda er, jag skulle älska er; ty ni är en ädel menniska, eljest sörjde ni icke så er hustru eller älskade så ert barn... Ja, herr Berndtsson, visserligen, det är möjligt, jag är ung, Jag kunde ju tycka mer om en annan än er; men, tro mig, den der kärleken, som man så mycket talar om och som lär vara så farlig, den är ändå icke så farlig, som man tror; ty säkert är, att vi qvinnor ändå alltid mest älska den, hvars hjerta vi känna som godt och ädelt, hvars lif vi äro åatte att förljufva, hvars smärta det är vör pligt att lindra .-Så är det, herr Berndtsson Men ni skulle ändå lida af en uppoffring. Tala ej så, bästa Berndtsson! Ni vet då icke, att vi qvinnor ha för oss en egen fröjd, som I män icke förstån er på, nemligen fröjden att känna sig stark nog att göra en uppoffring; just det är det, som gör oss trygga och nöjda i alla öden. Ada, gå du ut och ställ om tå åt tant! sade Berndtsson, som nu märkte den förbluffade minen, med hvilken barnet afhörde det för henne obegripli a samtalet, Beradtsson. tycktes lifvad, han till och med smålog ; det var ett skimmer af inre fröjd, som nu dagrade upp hans uttärda drag. ,Hör, bästa Carlina, j:g vet allt det der förut... Ni slskar kapten Edler... icke så? Carlina slog nu ej ner ögonen, utan sade med fullt lugn: Ja, herr Berndtsson, det gör jag. Mycket ? Ja, mycketi Och ändå?.:.