Aftonbladet – 28 augusti 1857, sida 2

MERA Se RR SAMHÄLLETS KÄRNA. NÅGRA BILDER-ARE Ar ONKEL ADAM.) Våren kommer. Det var ej den vår, som skalderna beskrifvs med grönska, blommor och en himmel, klar och blå. Desse goda herrar skjuta upp sina målningar till behaglig tid, och den vår de beskrifva infaller Los oss härmare hösten, fram i Juli månad; ty förr lönar det ej mödan att taga notis om att våren är kommen. Det var i Mars. Vädret var kulet, himlen grå, regn och snö omvexlade, kälen satt qvar i jorden; men de lösta floder dansa dock sjungande i hafvet ner; så mycket hade det ändå töat. Det var en mulen eftermiddag som Carlina en gång beslöt att fa sig en promenad, fast vädret långt ifrån var behagligt. En kall, snöblandad vini spelade förbi i gathörnen, de stackars lyktorna på sina stänger svängde gnisslande fram och åter, nästan all rörelse i en lilla stadet hade afstannat — och just då beslöt Carlinaatt promenera. Mamma och Cecile disputerade emot; men Carlina klädås sig, knöt sjalar och skärp om lilla Ada, och så gingo de. pHvad i Guds namn går det åt Carlina? Hon var så besynnerlig, sade prostinnan. Hon riktigt darrade och var så blek. Hon mådde visst illa. Ja ja, hon får lof att nyttja något, ty nu å en tid är hon sig icke lik... Hon drar ibop till en nerffeber, det är säkert.n Ja, tant lilla, pappa är riktigt, riktigt illa sjukp, sade Ada, då hon och Carlina kommo ut på gatan. Han bad mig säga det endast