— En pariserkorrespondent till Daily News: säger sig från tillförlilig källa veta, att det ör franska styrelsens afsigt att, ihändelse den lyckas få Ledru Rollin kontumaciter dömd, göra en hemställan till engelska kabinettet om hans utlemnande, äfvensom att engelska :sändebudet i Paris lord Cowley skall till grefve Walewski yttrat sig derhän, att en sådan dom skulle göra utlemningstraktaten mellan England och Frähkrike tillämplig på Ledru Rollin. Med anledning af dessa pariserkorrespondentens meddelanden har Daily News för den 17 en särdeles energisk artikel, söm också haft till följd att detta numer af tidningen blifvit belagdt med seqvester i Paris, och hvari tidningen, efter att ha hänvisat på det Ssidosättande af alla lagliga former, hvarmed rättegången mot Ledru Rollin blifvit förd, förklarar sig ej vilja göra lord Cowley den orättvisan att tro, det-han varit i stånd till ett så uselt yttrande, liksom den ej kan föreställa rig att ett engelskt kabinett skulle till den d förlorat känslan af hvad det är skyldigt Englands hedery att det skulle kunna på ett lågt och useltisätt åt en despotisk styrelses af ett ondt samvete ingifva fruktan uppoffra en landsflykting, som ej gjort någonting hvarigenom han förverkat sin asylrätt, och yttrar till slut: 3 Till och med om franska kejsarens rättstitel till sin krona vore lika klar och laglig, som vår. drotinings till sin krona, till och med om han, i likhet med henne, hade upprest sin tron i sina undersåters bjertan, skulle det vara fegt och uselt att söka vinna honor genom uppoffringen af en man, som har lika god rätt att känna sig trygg i England som något annan, hvilken andas luften inom dess gränsor: Och må man väl lägga på minnet, ett England iakttager böflighetens fordringar mot kejsaren, emedan det allvarligt önskar förbundet med Frankrike, men ej fördrager förbundet med Frankrike på grund af någon utomordentlig tillgifvenhet för kejsaren. Engelska folket värderar och älskar Frankrikes ädla och OM folk, och bemöter af denna orsak med aktning den man, som för närvarande är Frankrikes förste styresman. Men om af en händelse Louis Napoleons tron skulle omkullstörtas i morgon, skulle det ej ba större inflytande på förbundet mellan de begge folken än en upplösning af den Palmerstonska ministeren. Vänskapen mellan England och Frankrike skulle, bli af kort varaktighet, om det berodde på statskuppsfurstens efemera herravälde. Det skulle vara lika dåraktigt som brottsligt att köpa franska kejsarens vänskap genom uppoffring af Englands urgamla fria politik. Det fins ej i detta ögonblick en mera populär suverän än Englands drottning, men vi skulle ej kunna gå i godo för denna popularitets fortfarande för en dag längre, om hemliga konklaver i Osborne skulle åtföljas af en sådan nesa för England, som parisiska diplomater säga sig vänta.n