Aftonbladet – 26 augusti 1857, sida 2

ocH en vaktmästare kunna af ödet (jag antager ett plötsligt regnväder) blifva trängda tillsammans under samma tak, hvad säger jag? inom samma knappa. fyra väggar, der man icke kan undgå att.armbågas med hvarandra, att beröra hvårandras knän, att trampa hvarandra på tårna! Sjelfva ångbåtarne innehålla ett demokratiskt element, som man förgäfves sökt att korrigera. förmedelst de tvenne särskilta afdelningarne af akterdäcksplatser och fördäcksplatser. Sammalunda med jernvägsträngerna, Jag har sjelf någorstädes i Tyskland sutit i en jernvägskupå midt emellan en riksfurste och en erkebiskop. Jag kunde nämna diverse annat, men jag vill inskränka mig till att upprepa, det af alla dessa mer eller mindre moderna uppfinningar till undanrödjande af alla behöriga skilnader mellan vilkor, rang, kategorier o. m. d. är det verkligen ingen, som ens på hundra mil kan närma sig en bermjölsfabrik. Det var mitt första ord, och det blir mitt sista. Det är uti sjelfva andemeningen i en dylik fabrik någonting demoniskt. Här är ej längre fråga om en billig reform, det är öppen revolution, en permanent, allt hånande, allt lika konsidera:ionslöst söndersmulande och om hvartannat hoprörande revolution. Det är i detta simpla och skäligen grofva maskineri ett kannibaliskt hån mot all naturens ordning; dessa klubbor, som regelmessigt lyfta och sänka sig för att förvandla till ett mjöl allt hvad gom kommer under deras tunga slag, tyckas mig i mjugg artikulera ett sataniskt skratt öfver och åt hela verlden, och de arbeta derunder med en 83 infam hjertans lust, som om de hade på ackord åtagit sig att på några timmar förstöra hvad hela århundraden presterat,