Aftonbladet – 25 augusti 1857, sida 2

mer Cen arvikel rForaände SKOgSbusnalningstragan, nvars nöjaktiga lösning artikelförfattaren påstår vata motverkad genom en af t. f. chefen vid skogsinstitutet meddelad och i Posttidningen införd uppgift om Hushållningens resultater vid kronoskogarne. Såsom stöd för påståendet ha i artikeln influtit framställningar, hvilka behöfva en närmare belysning för att ej blifva missledande, hvarföre insändaren vördsamt anhåller om rum i tidningen för några erinringar. Artikelförfattaren lägger t. f. institutchefen till last, att han offentliggjort behållningen från kronoparkerna, hvilken, då den ej bestigit sig högre än omkring en half rdr bko årligen pr tunnland, skall sätta det nya skogsbushållningssättet i -misskredit och gifva en förbättrad Skogsvårds vedersakare vätten på sin qvarn, hvärjemte de meddelade uppgifterna påstås vara oriktiga och alldeles för lågt tagna, till bevis hvarå anföres att skogsplanteringskassans ställning alltjemt förbattfätsig under den tid parkerna lemnat denna låga reveny. I afseende å det först nämda -gravamen, att gifva publicitet åt kronoskogaärnes hushållningsresultater, kan väl icke rimligen en sådan åtgärd anses förkastlig vid en tidpuskt då kontng, ständer öch äfven allmänheten afhandla skogshushållningsfrågan och då således -hvarje upplysning :i sak måste vara af vigt. De delgifna skogsförvaltningsresultaterna — de enda statistiska underrättelser i denna väg som hittills blifvit sämläde — ega uti hvilken hand de än må råka alltid sanningens värde, de böra således åt alla partier i lika mån gifva vatten på deras qvarne. (1) Hvad den betviflade och i artikeln motsagda riktigheten af uppgifterna angår, torde böra erindras, att dessa uppgifter, i hvad de upptaga om kronoparker, allmänningar och -flygsandsfält, äro troget utdragne utur de officiella och vederbörligen granskade årsräkenskaperna, samt erbjuda således för hvarje tviflare fullständig sifferkontroll. De böra följaktligen icke vara någon annan oriktighet underkastade, än möjligen vid deras uppfattning och användande af oliktänkande läsare; hvilket fall verkligen inträffar, då mah med anledning af den hittills fallna lägre inkomsten från kronoparkerna vill påstå, att hushållningen derstädes ådrager staten årlig förlust, och derifrån vidare deducerar en allmän förkastelse öfver den regelbundna skogshushållningen. (2) Det i Posttidningen meddelade sammandraget visar, att kronoparkerna under de sednast förflutna 10 åren gifvit uti inkomst 334,734 rdr och kostat i utgifter 72,506 rdr, att de således lemnat ett öfverskott af 262,228 rdr bko, som kommit skogsplanteringskassän tillgodo. Det kan icke rättvisligen blifva parkernas, hushållniogens eller de deröfver meddelade uppgifternas fel, om artikelförfattaren gödtyckligen tager detta öfverskott att dermed aflöna hela rikets skogsoch jägeristat och om den för sådant ändamål icke skulle vara fullt tillräcklig. Den hufvudsakliga delen at rikets kronoparker inskränker sig inom blott fem län, hvarjemte skogsordningen, jagtstadgan, militieboställsordningen och jägeriinstruktionen visa, att kronoparkernes förvaltning upptager blott en mindre del af skogsoch jögeritatens tjensteverksamhet (3). Oriktigheten måste då ligga på den sidan, som debiterar parkerna för hela aflöningsbeloppet och derpå grundar den satsen, att denna hushållning drifves med förlust. Orsaken hvarför pärkernas reveny hittills icke visat sig större, än som uppgiften anger, är den, att då nya hushållningen der på 1830och 40-talet infördes, befans den der växande skogsgrundmassan uti ett till beloppet nedsatt och till beskaffenhetenderangeradt tillstånd, hvarföre den nya hushållningens första bemödanden måste gå ut derpå, att genom inskränkningar uti afverkningsbeloppet, skogskultur och fullständigare bevakning söka uppbringa den stående skogsgrundmassan till större fullkomlighet, för att kunna för framtiden påräkna fullkomlig skörd. Det kan ej undgå hvarje opartisk, att parkerna under detta förbättringsstadium, hvarunder en del af det årliga regelmässiga skördebeloppet m:ste afsättas till grundmassans förstärkande, icke kunna inbriovga mågon hög afkastning, men att derföre hushållningen icke går till förlust. En i lägervall sjunken landtegend;m fordrar vid sitt uppbjelpande ofta direkta tillskott; i stället för att ge reveny, men detta oaktadt må väl ingen rimligen påstå, att dess egande leder till förlust, enär de gjorda uppoffringarne flerfaldigt återgäldas genom framtida högre skördar; på samma sätt är förhållandet med kronoparkerna, hvilka småningom förbättrade grundmassa skall, efter ernådd normal fullkomlighet, gifva både till virkets mängd och dess beskaffenhet fullkomliga skördar samt vid framtida högre virkespriser inbringa mångdubbel inkomst emot hvad som bittills utfalit: Utomdess måste insän : daren anse allt för vådligt, att enligt de i artikeln uttryckta åsigterna mäta skogarnes och deras behandlings värde uteslutande efter penningen eller den s, k. guldvigtea: Vore nemligen dessa skogar, från rot till topp, af bergfint guld — det högsta värde de efter en sådan måttstoek kunde erhålla — skulle man derföre kunna antaga, att de bäst fylde sin plats i naturen och samhället samt att de då bäst motsvarade allas fordringar? Insändaren vill ej medge detta; utan anser skogens värde böra uppskattas: efter dess naturliga fullkomlighet såsom skog, på den grund att endast en till skogsbeståndet fullkomlig skog kan ge en fullkomligt god och stor skörd, samt att endast en så beskaffad skörd kan gifva högsta penningen, äfvensom insändaren vill uppskatta behandlingssättets företräde allt efter dettas kraftigare eller svagare medverkan vid skogens öfvergång till: coch bibebållande uti det naturliga fullkomlighetstillståndet, 9edan våra kronoparkers skogsgrundmassa ernått detta tillstånd, kän man derefter, utan risk, påräkna öfverhufvud 50 kubikfot virke i årlig skörd pr fudnland, hufvudsakligen bestående af timmer och således efter nuvarande priser värdt 8 å 10 rdr bko, KVilket belöpp genom de jemna prisstegringarne å virke snärt ökar sig till dubbelt, under det att förvaltningskostnaderna blifva jemna. Man ser häraf att staten kan i framtiden räkna mer än en palf million i årg reveny af kronoparkerna och kan derefter bedöma huruvida huskålllingen der bedfifves till förlust eller icke: Då marken inom kronoparkerna icke är duglig för-sädesproduktion och grässlåtter, utan endast för skog och mulbete, kan den rättvisligen icke, vid fordringarne å afkastning, ställas i bredd med åker eller äng, utan endast med betesmarkerna. Vid de med hvarje tramskridande år sig betydligt höjande virkesprisen blir:det allt lättare att uträkna: huru mycket skogbeväxt mark ger större afkastning än de bakna stenmarker och Jjungfält, som redan öfverflöda och raskt vidga sig inom Bohuslän; Dalsland; Westergötland, Halland, Skåne, Småland, Öland och Gotland och som äfven börjat inom de öfrige af Tikets landskap att sätta fast fot. Efter virkespriserna inom Westergötland, hvilka äro insändaren bekadfa, kan derstädes 70 å 80-årig ståndskogå ett tunnland realisefas ända till 1000 rdr, då marken, om den varit kal under de 80 åren af skogens växttid, skulle högst hafva inbriögat 40 a 50 rdr i böteslega. Mot artikelförfattarens dragna slutsats och påstående, att uppgiften om kronoparkernas afkastning måste vara oriktig och för lågt tagen, då skogsplanteringskassan visat sig under tiden i stigande, ånser sig insändaren böra erinra, dels att kronoarkernaårligen lemnat behållningar, dels att-skogsplanteringskassan derjemte egt flera andra inkomstkällor, såsom räntör å utlånte kapital, bötesandelar, lösen för försålda kronöskogar och jägeribeiiman, arrenden, jordräntor och, under senare åren, ett ej obetydligt statsanslag, Deraf torde visa sig; utt stigningen står ganska väl tilltamman med uppgifternas riktighet, nien att deremot den dragna slut: satsen varit oriktig (4). Hvad som sintligen beträffar den vid sammandraet öfver hushållningsresultaterna vid parker, allrhänningar och flygsandsfölt fogade uppgiften Sf Eronomärkerias i norra länen ytvidd, hvars oriktigs Het artikelförfattaren synes göra till Samvetssak att fullständigt tedncera och frambålla, må fästas upp