————— Får jag då tänka på Carlina?... Får jag?n upprepade han och kysste den hvita handen, som liksom domnad låg på soffkanten. Ernst!... Käre Ernst tyst, tala icke, nej, tala inte mera ! stammade Carlina. Jag ber er, Ernst, jag ber, låt mig vara! ,.: Fråga mig intet lb Carlina ! började Ernst omigen. Jag vil tro, hä hä, att de der blommorna och qvistarne bli vackra,, hördes kantorn. Varen goda och stigen på!... Jag hade också ett fasligt bråk att räkna ut... ki Gudskelof, nu komma de I suckade Carina. . . . Att räkna ut det der, och gumman min sade många gånger: Stackare dig, Österberg lilla! Men si, Österberg stakade sig inte, han, hä hä hä; han hade sina grunder att gå efter. Emellertid så ser fra prostinnan, att ingen kan säga, att mönstret är stulet ur Ekenmarks CD boka det kan man inte .. . Carlina, du borde sett madam Österbergs vackra drälll Ja, det borde jag visst. Kors, mår du inte bra, flicka? Hur är det med dig?... Ja ja, det sade jag förut, att du skulle bli sjuk af att dricka vin, som du icke är van vid; men så trug.r också baronen alltid och dricker med ung och gammal. Cecile betraktade de begge unge, och begge hade nästan lika uttryck, någonting sorgset och besväradt på en gång. Jasåp, tänkte hon, de ha bestämdt talat med hvarandra. Men hon fann hela affären så enkel och naturlig, att hon på intet sätt tviflade hvarken på frågan eller svaret. Har du ondt i hufvudet, Carlina? frågade prostinnan, när de reste hem, , Nej, söta mamma, jag mår bra, Men jag begriper dig icke, Carlina--Tycker inte ni, kapten Edler, att hon ser riktigt sjuk ut? Men Ernst låtsade ej höra, utan gaf färden blott en hastigare fart. Slädracken slingrade öfver en sten och detta afbröt alla besvärliga frågor. (Forts.)