Aftonbladet – 22 augusti 1857, sida 3

AA SR SE EE nn efter vigtig, slutligen oumbärlig. Det är äfven här konungen bar sitt bästa skämt till sammans med egaren af Be lingske Tidendep, kammarherren och resemarskalken Berbng, hvilken sjelf icke saknar sprit och-framför allt är en man af mycken verld. Det vart. ex. i våras en dag, då der vid den kungliga tsffeln serverades årets första sparris... Men lika godt! Det körer till slottet en stor trädgård. Jag talar nu icke om köksträdgården, men om lustgården. Det är en anlöggning i gammal fransk stil. Oändliga aler, der lindarne med konst tvungits att växa och skjuta grenar endast åt ena sidan! En cirkelrund damm, infattad inom klippta trädmassiver och hknände et ofintligt tvättfat, buxbomshäskar, terråsser o. s. v. Allt detta har i sin tid varit ett litet Verssilles, men det underhållesdåligt, sösrare icke alls, det är öfverlemnsdt åt förgävgelsen, och en telegraftråd sväfvande mellan sina omålade pålar, går tvärs genom paradiset. Det är den nyare tiden, som öfverkorsar den gamla. Endast buxbomshäckarne, ehuru äfven dessa tvinande, ha!fvissnade och ull: af skavanker, underhålla ännu någor. landa illusioåen från det stora teklet och doften af Louis Quinze. Men sjelfva denna doft är som en b-grafningslukt, den blandar 8:g med inga tosenparfymer, den är trist och enformig, och man är glad att kunnt tända ?n frisk cigarr för att igenkänna och känna sg vara i det moderna lifvet. Också skyndar man gerna att inom det så kallade Indelukket på andra sidan stora vägen förirra sig i de nyanlagda engelska gångar.e, att hämta luft och dricka en upp: friskande klunk från Kongens Kilde,. Den nuvarande monarken har af denna gamla apartinens till Fredriksborgs slott skapat en iten park, som loivar att blifva förtjusande.