Aftonbladet – 22 augusti 1857, sida 2

komnade sitt främmande. Äfven Thormann var på stä:let och emottog Ernst, i det han sade: Vet ni, kapten, hvarföre vi tagit oss friheten bjuda er ? Troligen som kusk åt damerna, småskrattade denne. Detta är den enda fimliga för: klaripg jag kunnat fiona. Det var emellertid rätt godt att få komma ut och lufta sig en smula... En bra bris... Nordnordvest ungeför, fastän han springer nägra streck.. Här är ert rim, bäste kapten 1 I detta rum har en af edra äldsta vänner bott. u Hvem ? J6y Norrbin. Norrbin 7... Det är ett misstag, jag har aldrig bört det namnet.s Men han hade .deremot hört ert. Det var han söm för omkrieg tjugo år sedan ackorderade in er hos Österbergs. Ack jas jaså, var det den der långa mannen? Jag mins honom söm en dröm. Han var visst bos min mor, då hon dog; ty jag mins en sjuk qvinna och bredvid sängen en karl, lång och dyster Ja, det Var just han. å er Träffar jag honom, så att han får se sitt verk och jag får tacka honom? Nej, bäste kapten, den gämle Nörrbin dog för. några månader sedan. . .. En ,Men Österberg måtte väl löfva? inföll Ernst ifrigt. Jag hade, oaktadt bjudningen, icke rest hit, om jag icke velat heisa på min bederlige klockare och säga honom: Här är nu den der vildbasaren, som, för att slipps komma i kyrkans tjenst, helt enkelt rymde sådan han. stod och gick och med blott sin mots lilla medaljong på bröstet; som sedan köm såsom: pojke på en skuta, fick mycket stryk i början och mycket arbete sedan, och nu är stora fullvuxna kacden... Han måste väl, lefva Österberg ?,