som, om karlen varit fallen för inbillningar, skulle gjort-bonom rentaf galen af högfärd. Herr Berndtsson hade; sedan han förtrott sig til-Carlina; nästan alldeles -afbrutit allt umgänge. Han höll ord, den redlige mannen; ban skulle så litet han kunde besvära den, som ville bli hans: Adas mor och stöd, Mamma Frykner var, i fråga om resan, så bestämd; att Carlina; som omöjligen kunde hitta på ett enda rimligt skäl; icke kunde ändra beslutet. Cecile, som anade huru det bängde tillsammans, tyckte att en så god sak gerna kunde ha sin gång, om det så var Guds viljt, och denna resa var i hennes ögon. nära nog en vink, en tillskyndelse. Således hade Carlina der intet stöd.: Ada skulle bli hemma hot fadren; således utan bjelp från det bållet också, Berndtsson ville ej att hemligheten skulle upptäckas, emedan han fruktade att göra både sig och Carlina öjliga, Nog af, Carlina, med sitt eget oroliga hjerta, var ensam, alldeles ensam med en mor oca:en-moster, begge i högsta; grad svaga för Ernst; och så på kuskbocken Ertst sjelf, glad, öm, god, med ett par ögon, som talade om kärlek och om framtid. VR Jo, det var en vacker ställning. Bröllopet på Stensö. Bröllopet på S ensö skulle firas den 11 Februari, emedan detta var Auroras födelsedag, och emedan den dag, då det enda barset första gången såg dagen; alltid är kär för förälsrarne, cch kärare i samma mån detta barn gör dem glädje. — Den 10 Februari anlände den med renz skiansfällar klädda slädracken i sjungande fart öfver sjön till Stensö. På kuskbocken satt Ernst, frisk, stark och glad. Släden svängde fram utmed trappan och Aurora väl