Aftonbladet – 22 augusti 1857, sida 2

fästa .dem, och myrrhadroppar och finstött salt; men de lossna ändå, Mamma bar gömt ihop en hel ask. derbemma, som skall följamig i gräfven, då Herren förlossar mig. Förlåt I. skrek Ernst, Med hvem har jag den äran? Hm, jo, jag är komminister i denna förs samling, mitt namn är K agelin... Det är min hustru. som sitter der borta med gula själen. RA ga BN Det var -— med läsarinnornas gunstiga tils låtelse — samma gula sjal, som ni sett förut. Den var väl aktad och hade i många herrans år gjort tjenst; ty fru Klagelin var ett exempel af sparsamhet och detta sorts mod, som behöfs för att nyttja en sjal alldeles urmodig, antediluviansk och urblekt. nJaså.n 7 Håja, vi ha nu varit gifta i nära fyrtio år, så att om tio år. fira vi, om vi lefva, vårt guldbröllop: Två. af mina döttrar äro gifta, den ena med kömmissärien Hjelmström och den andra med min konfrater i Odenskog, komminister Mirkander . . hm, hm, ett par mycket galanta karlar begge två.o Herr Klegelin var pratsaom; som gubbar pläga vara — ty det är ändå-så mycket man ville säga, ifinan man:tystnar för evigt — och underhöll på detta.ssätt sin granne,zutan att reflektera på att dessa ämnen icke-kunde roa en villfrämmande -menniska, Menså är det; vi hämta alla våra ämnen ur vår egen iore verld, den må vara liten eller stor. Nu slogos battangerna upp och professor Thormann, förd af gamle grefve Segersköld på Wamlinge, han som först införskrifvit len nye agronomen och sedan varit bans beskyddare, trädde fram: till kullerstoläriö, dit senast derpå baronen förde sin dotter. (Forts. följer.)