Aftonbladet – 20 augusti 1857, sida 2

RM Ja, fröken, öppnals Å Nej, nej, låt mig vara i ro! Jag kan icke se tant —.jag. ken aldrig visa mig för någon menniska, Ack, om jag finge döt Kom-ner, fröken! Majorskan är ej ond på er, fröken.s Bed henne hata mig, förakta mig... Hon förkroisar mig med sin omätliga godhet... Ga nu, Sofial, j INu går rapporten alldeles färsk ner till ummann, hviskade Bettina vid sig sjelf, sedan pigan gått. Ett rasande bra påhitt med den: der klockan.. Hundrafemtio tusen riksdaler för ett litet otäckt. oxöga till klocka det är väl betaldt. Nu akall; jag lefva för mig.sjelf i tre dagar på smör, bröd, ost, medvurst och vatten. Jag hade tid att provisntera min lilla fästning... Konsten är nu att komma härifrån och det snarto, återtog hon efter en stunds tystnad. Jag blir klädd som i harnesk, fastän de blå långschalarne icke äro tjocka; men insydda i snörlifvet bli de nog varma att ba på sig ... Detvär femtio tusen; de öfriga komma mellan fodret i kappsäcken; värst att få dem till .att icke prassla,.. Det är emellertidbra underligt deladt här i verlden, att. blott några fått. den gåfvan att leda:sina medmenniskor. Rätt goda hufvuden för öfrigt; men som ändå alltid stupa omkull öfver en intrig eller snärjas i en snara, äfven om den är illa atlagd. . Och detta är mängden ändå, som låter narra sig alldeles upp i ansigtet endast genom : några tårar, ett småleende, en suck eller några nästan alldeles meningslösa ord, sagda i en viss ton och med en viss sorts olick ... Denna gåfva, återtog hon, sedan hon flitigt sytt en stund, denna gåfva, att senom en blick, ett ord, ett leende eller nöra tårar besvärja stormen och leda de mäkige, tillhör qvinnan nästan ensamt. Männen nåste, om de vilja utföra en intrig, lång! nera än vi förnedra sig, det vill säga, de nåste tillgripa medel mycket sämre än vi. De måste till exempel störta andra i olycka ör att nå sitt mål, under det att vi öfverallt