Aftonbladet – 20 augusti 1857, sida 1

ma sort af alla slag; dessutom, bästa prostinna, vet jag allt det der förut oändligen bättre och vidlyftigare än Amy nu muntligen hann med. Jag skulle kunna säga, att jag kände er alla mycket väl, om jag ej sjelf hadeen liten erfarenhet af Amys sätt att se personer; dem bön älskar. Men rätt har hon ändå; visst finnes det något godt hos oss alla, ock att ni, på Amys blotta beskrifning, ej skulle få reda på mig, vet jag mer än väl. Gudskelof, jag tror att vi, ingen af oss, äro oläsliga skaparens manuskripter. Carliia sade ägenting; men hön betraktade ofta med forskande blickar den unge mannen, på hvars öppna panna och något solbrända ansigte hon dock ej kunde upptäcka annat än en rättfram öppenhjertighet, ett raskt lynne och en glädje, som ibland föreföll barnslig: Han var ej vacker, och således långt ifrån bildsköri, som Amy beskrifvit honom; men han var behaglig. De lifliga ögonen sade mer än munnen, minspelet var lifligt och otvunget, formerna reguliera, håret föll något lockigt kring det ungdomliga ansigtet, och hela hans person utmärkte sig för denna styrka och vighet, samt denna lediga smisom sjömansyrket skänker sina idare. Hela aftonen upptogs sedan af samtal, i hvilka Carlina allt mera vågade blanda sig. Ernst var nemligen en af dessa alltmera sällsynta menniskor, som man måste bli bes kant med. Detta är en egenhet blott med sådana som ega ett öppet barnasinne, ty med barnen bli alla bekanta. : Carlina, som nu med verklig fördom set Ernst första gången, blef snart så bekant med honom, som om de varit lekkamrater i baradomen, öch han å sitt sida hade en gång för alla upphört att känna denna förlägenhet, som följer begreppet om att vara någonting