Aftonbladet – 20 augusti 1857, sida 1

sedan vill gå, det vet jag icke. Men nog af, tro icke Amy det allra minsta, så snart hon börjar fantisera om idealet. f Men herr kaptenen har erfarit mycketn, sade prostinnan. ; j Ja, det är klart, det hör till mitt yrke, och det är dessutom ej mycket att undra på. Visst skulle Amy tycka, att det fölle sig både storartadt och svårt; men jag är från pojkåren van vid hafvet och dess nycker, förtrolig med vindarne, med-en sol; som glöder, eller ett isberg, som utkyler luften. Nibar rest mycket, kapten Edler, sade Cecile. Det måste vara i högsta grad intressant. 3 Ja, i början, ja; sedan blir man van att se alla dessa olika menniskor, tala med dem och iakttaga de:as seder. Man blir hemmastadd öfverallt, ochi Newyork som i Singapore, på Aleuterna och på Kap är jag bekant och har vänner; men öfver hela jorden får ar de a mg en vanlig ör apten, utom. här, de j agsbeskrifningen. fler Any uppggott Berätta något för oss sade Cecile. Ni blir väl qvar till qvällen ? Ja, jag tackar. Amy bestämmer dock nu mitt görande och låtande. e Ja, vi bli qvar. Min afsigt är, att I skolen bli bekanta, sade Amy. Åh, det är också ett sätt att göra konversationen lättl skrattade Ernst. Din afsigt, goda Amy ... Är det nu så precist säkert, att vi fyra rätta oss efter dina afsigter 2n Ja, Ernst. Du skall lära känna dessa älskvärda menniskor ... Tant Frykner, den förträffligaste mor; OCecile der, den förträffligastevän, och Carlina, den förträffligaste flicka. Och så j:g den förträffligaste man... Ingon kan neka, att Amy är sorterad med pri