Aftonbladet – 20 augusti 1857, sida 1

bror; då deremot man icke undrat öfver, om bon låtit en bror bli stalldräng eller betjent hos sig; ty deruti ligger ingenting oriktigt naturligtvis. Folket är religiöst, det är mo: raliskt, och fastän dess seder knapt förebrå fådren ens att han varit lättsinnig, så tar den sedliga känslan ut sin rätt, så att man gör barnen rättslösa. Det är ändå ett vackert bevis på finkänslighet att på balerna dansa med den unga herrn och på gatan hålla på att köra öfver hans lilla gosse, som hän, naturligtvis af endast sedlighetskänsla, öfverlemnat åt sitt öde. Men detta tänkte icke Amy, fastän stadens fruar, och fl ckorna också, tänkte så; men Amy var ett undantag från en allmän regel. När Ernst vederbörligen och med en viss högtidlighet blifvit presenterad för prostinnan och Cscile, kom turen till Carlina; Ernst riktigt beklagade den stackars flickan; som rodnade, men kunde icke sjelf låta bli att göra det, så väl hade Amy stält saren. Hennes flitiga bearbetningar hade haft en ganeka naturlig följd, nemlizen den, att de begge unga å ömse sidor sökte att hitta fel hos hvarandra; ty det finnes få, som, med egna ögon att se med, vilja låta föra sig i ledband. Detta gjorde att Ernst genast fann, att Carlina varen mycket vanlig prestdotter från landet, och OCarlina fann, att Ernst var en ganska vanlig sjö? man, alltför enkel och rättfram att vara be haglig. Amy förbättrade på intet sätt saken. Hon yvllle ovilkorligen på några ögonblick göra ungherrskapet bekanta; hun hide också så flitigt beskrifvit och utmålat begge, att det : föreföll henne mer än kuriöst, att dst verkliI gen gick så trögt som det gjorde. 1 Jag har alånig sett dig, Ernet, så stel och tåpig, som i dag! Är det här den raska sjömansen, bvljans son och stormmolnets bro) der?