Aftonbladet – 19 augusti 1857, sida 3

han då icke anfört klagan hos ,Höjeste Rety, går utmätningen utan. uppehåll i fullbordan: (4 Si det svenska förslaget:) Ett vigtigt usdentag i afseende å utmät ning för norsk rätts dom i Sverge är stadgadt i 8 5 af det svenska författningsförslaget, nemligen att om gäldenärs bo är taget under offentlig skiftesbehandling i Norge, rätt till utmätning å samma dom. förfaller. Såledeg och då norskt bo befinner sig under skiftesbehandlinga icke blott när boet är försatt i konkurstillstånd, utan äfven då det befinnes under arfsutredning (som i Norge är en garska vidlyftig och långsam process, hvilken alltid eger rum der omyndiga arfvingar fianas i boet ock äfyen eljest der de myndiga öfverlemnat boet till utredning af en så kallad skiftesrätt) är rätten till utmätning af nersk dom i Sverge vida mer wmskränkt än af svensk dom i. Norge, der utmätningen. enligt 5 i det norska förslaget hvilar endast för, det fall att konkure verkligen är börjad. I öfrigt saknas i båda lägarne alla stadganden för reglering af förhållandena och bebändling af konkurssaken, då gäldbunden mar i det ena af de förenade rikena gör konkurs, men tillika eger egendom i det andra — en ofullständighet, hvaremot en reservant, riks arkivarien Nordström, anfört åtskilliga tänkvärda erinringår, som gå derpå ut att genom lag söka förekomma kollisioner i sådana fall, der de båda ländernas lagstiftning är skiljaktig, t. ex. i afseende. på fordringars preskription eller förmånsrätt till betalning m:-m., genom lösning af hvilka svårigheter man skulle komma tll resultatet af ett universalkopkurssystem för de båda länderra. I frågan om behörig domstol för norsk man som instämmes i Sverge eller vice versa i Norge är den grundsets antagen, att hvardera riket behandlar broderstatens medlemmer efter samma reglor i fråga om domstols behörighet som sina egna, likväl med det undan: tag att det ehå rikets invånare, som någon tid. uppshåller sig i det andra, må kunna för gäld eller andra förbindelser instämmas till domstolen i oörten; i enlighet med hvilken grundsats 115 uti det svenska och 8 Si det norska förslaget äro affattade, så att saken vid svensk dömstol mot norrman skall i allmän: het upptagas vid samma domstol, som vore behörig om svaranden vore svensk och mutatis mutantis-i Norge. Emot det stadgsde ofvanberörde undantaget har en ledamot af komiten, hr Schweigaard, anmält sin reservation, emedan domstolarne derigenom skola kömma att sakna en tillräckligt säker -bestämmelsegrund för sin befogenhet, hvilken alltför tvetydigt utmärkes genom uttrycket .någon tids uppehålly. Högsta domstolens flesta ledamöter hafva vid denna gjort den anmärkning, att det deri förekommande stadgande om. svensk domstols behörighet att handlägga mil angäende norrmän måtte gifvas den utsträckning. att det äfven kunde tillämpas på konungens befallningsbafvande, som enligt 4 kap. 1 och 4 5S utsökningsbalken är behörig ett handlägga skuldiordringsmål, ehuru gäldenären icke bor inom dess län. Kongl. Mej:t har likväl ansett denna enmärkning icke förtjena afseende, Till förekommande af missförstånd är sösom särskilt tillägg till nämde 8 och 11 SS infördt, att ingen må såsom vittne stämmas från det ena riket till det antra. 1 öfrigt torde böra antecknas, att. de ifrågavarande lagförslagen bestämma stämningstiden respektive från tre till sex månader (10 —7.5S); att enligt 12 och 13 -55 i det svenska samt 9 och 10 SS i det norska törslaget förhör i brottmål af ringare beskaffenhet kan efter domarens pröfning ske med den tilltalade vid domstol i hemlandet; samt slutligen, att enligt 16 8 i det svenska och 12s8i det norska förslaget vid respektive utmätningar a! böter, ådömde i det ena riket, tjenstemän i det andra riket icke skola vara berättigade till högre ersättning för sitt biträde än den som för extra förrättningar i atatens ärenden är beviljad i det land der utmätningen verkställes.