Aftonbladet – 19 augusti 1857, sida 3

— Gustaf II Adolfs krigspsalm. Hvar mar kävner den välbekanta krigspsalmen vFörfäras ej, du lilla bop, som konung Gustaf II Adolf lät afsjunga vid Lätz2n innan han anryckte mot fienden; och till följd af en gammal tradition har man all tid trott; att denna psam antiogen biifvit i sin nuvarande form författad af konungen sjelf natten före slaget, samt efter hans egen diktamen nedskrifren af hans biktfader, dr Fabricius, eller att den af konoungen åtminstone bli:vit dikterad i obunden stil, hvarefter nämde Fabricius satt den i vers. Denna tradition saknar dock all historisk grund, såsom nyligen blifvit visadt af en dr Geffken, predikant vid Michaelskyrkan i Hamburg, uti en af honom, till förmån för evangeliska kyrkobygnaden i Bingen utgifven liten skrift, Gustaf Acolfs svanesånpg.. På samma gång kan kritiskt fastställer texten, hvilke i de olika editionerna är vacklande och otillförlitlig, visar ban, att denna psalm bvarken har Gustaf Ado!f till författare, eller på hans befallning blifvit satt i vers, ja att den icke ens förskrifver sig från slaget vid Lilizen, utan att den är författad af en Johan Altenburg, predikant i Grossen Sömmern i Thäriogen, hvilken 1631, efter slaget vid Breitenfeld, sammanskref den, med svenskarnes bekanta lösen i detta slag, Gud med oss, till tema. I sin ursprungliga form hade psalmen endast trenne verser, men har sedermera erhållit flera tillsatser, så att den småningom vuxit ända till tjugo verser. Dessa tillsatser äro af olika och till en del ganska underordnadt värde, men de vittna det oaktsdt om det djupa intryck den ursprungliga psalmen i alla tider gjort på folket, hvarföre man kände ett behof att låta den anslagna tonen fortklinga i alltjemt nya variationer. — Taoksambet. För assisdomstolen i Carpentras i Frankrike försvarade nyligen en advokat en tjuf; och under det han med hela värman af sin vältalighet sökte bevisa hans oskuld, stal den eskyldige sin advokats näsduk!