Aftonbladet – 19 augusti 1857, sida 2

med varma filtar och med varma krus vid fötterna. Det skall gå bra, mycket bra.x j Andra dagen flyttades konsertmästaren och låg snart i den gröna kammaren uti en stor, af grönt damast omhängd säng. Derinne hängde en liten tafla, en blomma, gjord af vackert brunt hår, konmstrikt flätadt och bundet så, att det formerade en penså. Baronen välkomnade snart den sjuke, och sjelfva friherrinnan, som på senare tiden i synnerhet fått för vana att tillskrifva honom allt det hon klandrade hos Aurora, kom in till honom för att visa sig Vänlig. Hvem har gjort den der taflan? frågade Norrbin, pekande på penseen. . Jo, det är ett minne af min salig syster,, sade baronen. Hon lär ha gjort den under sin sista sjukdom., sAck, fortfor Norrbin, dog hon icke i detta rum, inom detta omhänge?... Jag vill minnas att mamsell Blix omtalat det. Det kan vara möjligt, fastän jag ej så precoist vet dei; men derborta atår ett litet kinesiskt bord, det har varit hennes, äfvensom den der byråen af alm, det är en gammal, nu förtiden ovanlig pjes med en massa lådor så konstigt inrättade, att man knapt kan hitta hälften., Herr Norrbin blundade. Han tycktes vilja slumra. Baronen och friherrinnan smögo sig ut. Så låg han länge. Slutligen såg han upp liksom ur en dröm och hviskade: Det synes vara ett sammanhang mellan t allt... menniskor, dagar, ställen. Jag har I tyckt mig finna någonting sådant... Mäånnitro det är en gissning ? Han sträckte upp den der magra handen och strök på det tjocka sidentyget i omhänget. Det är säledes brudsängen, sade han sakta, min och hennes brudsäng . . . och här är biudkammaren . . . gröna kawmaren ... besynner