Aftonbladet – 18 augusti 1857, sida 3

1. Sparres sakrika enoranden. Bea om ocksa det sanning, att jag i sällskap med några riksdagsmän sätt alt intsga en måltid mat i likhet med hvad andra4 tåadsledamiter under samma öfverläggning gorde, utan! herr rektorns ganstbenägha ja och samtycke, så hade väl iske derföre jag förtjent ett så oförskämdt angrepp, mer än lla andra; ty lika litet, som Aftonbladet, på sätt det hå-l asnde-yttrat is första spalten å andra sidan af n:r 470 den 27 sistlidne Juli, påstodsig någonsin hafva stått i något brödraskap med, som det heter, den värde riksdagsmanhen rån Gårdlöra — ett Brödraskap, som: i Aftonbladets? navaande politiska ställning icke vore mycket: afundsvärdt, lika itet har samma riksdagsman eller ;bondeståndets ledamöter i öfrigt hängifvit: sig åt herr sektorns eller någon: annans förmynderskap, ocn hvad i öfrigt de påpekade grefvarnes yutande angår, så voro de då inga nyheter, utan belt enelt utnötta fraser, som stått att läxa i många brochurer sfvensom si den värda tidningens egna spalter, fast i något srvändstil, så ätt sakrikheton redan långt förut förlorat sitt intresse: . Då jag icke vill vidare upptaga en del af de obevista och osanna suppositioner, som uti svaromålet på ett mindre grannlaga sätt blifvit gjorda för sannolikheten af rättvisan i Aftonbladets anfall såväl mot mig, som det stånd jag tillhör, tror jag mig hu någorlunda ullständigt hafva så väl uivecklat skälen till mina mot feator Svedbom såsom ansvarig utgifvare af tidningen Aftonbladet väckta ansvarsåståenden, som ock vederlagt deaf honom i hans försvarsskrift mot mig förebragta argumenter. Det tillkommer nu den blifvande juryn att afgöra hvilken af oss har rätt, han, som emot bättre vetande och utan ringaste bevis för sina åståenden, kränkt mitt goda namn och rykte, eller jag. som, till skydd emot smädare, endast påkallat det bistånd. tryckfrihetsfrordningen och allmänna lagen kunna gifva Några uppmaningar till den blifvande juryn anser jag både opassande öch obefo.ade; dess uttalande af sKyldig eller icke skyld.g beror på dess egen uppfat:ning Af saken: men att ett fällande utslag i derma fråga skulle verka förlamande på den fria granskningen af offentliga personers rätt att behandla offentliga angelägenheter, kan jag icke inse. Jag är lika stor vän till tryckfriheten som hr rektor sSvedbom; men jag vill gerna att mina vänner skola varahederligt folk att de icke skola beljuga och belacka andra Ps essen må således gerna göra bvad den både är berättigad och pliktig till: mn må den icke till den gradskrida öfver sin befogenhet, som Aftonbladet i denna fråga gjort både mot mig och andrå. Ått diskutera offentliga personers randlingar i sak är, ett, är lofligt, och allmänheten har. rätt att fordra detta af pressen; men. att icke hålla sig till .sanningen utan i stället genom lögnaktiga uppgifter förvilla sina läsare är ett annat och strider emotrett rätt brok. af tryckfrihetslagen — en regel, som Aftonbladet, med detanspråk på ofelbarhet det synes vilja tillegnasig, så mycket mera borde iakuaga. Stockholm den 44 Augusti 4857: Ola Månsson. Rektor Svedböms anförande i anledning häraf är af följande lydelse: Till. Stockholms: Rådstufvurätt. Efter att hafva granskat innebållet af denvidlyftiga skrift, som Ola Månsson; den 11 åennes inför rätten uppläste till ytterligare styrkande af sina mot mig gjorda påståendeny finner:jag: största delen deraf vara af ,beskaffenhet att dels,alldeles icke: höra till det nu förevarande målet; dels endast innebära mer eller: mindre gröfva försök att genom uppgifter och framställningar af den art, som icke åmin sida krätver något svar, söka missleda mindre uppmärksamme läsares föreställning rörande målets verkliga beskaffenhet samt innehållet af den artikel, som är åtalews egentliga och enda föremål. . Tryggande mig vid tryckfrihetsförordningens uttryckliga stadgande; att de, på hvilka pröfningen af en skrift. eller af ansvaret för densamma kan ankomma, skola dervid för: fara efter bästa förstånd -och samvete, och alltid utan rättighet att, i hvilket fall som helst; draga obestämda slutföljder äf uttrycken, skulle jag ansc mig brista i skyldig grannlagenhet emot en blif;ande jury, om jag ökade de redan onödigt vidlyftiga handlingarne i detta mål genöm att upptaga en dylik skrift till någon utförligafe vederläggning. Jag inskränker nig derföre ät, till hvad jag redan i min, den 28 sistl. Juli afgifoa förklaring yttrat, rörande det obetydliga, som Ola Månsson kan anses nu i sak hafva anfört, tillägga följande: Ola-Månsson lägger en synnerlig vigt på skiljaktighetenimellan det sätt, hvarpå ett at en anndu riksdagsman (Mengel) i bondeståndet fäldt yttrande blifvit omförmäldt i Aftonbladet, der det sades hafva inneburit, att det tyckes som skulle ett par ledamö ter af nämde stånd ba tagit hela jernvägsnätet och statsskuldssystemet på. ntreprenad,, . och det sätt, hvarpå samma yttrande numera finnes återgifvet i ståndets tryckta protokoll; der det heter: Åtminstonej kunde. denne talares ifver för statens skuldsättante nästan rättfärdiga det omdöme, hvilket någön skal hafva tillåtit sig öfver hans verksamhet i-dennasak nemligen att han, för så vidt detta stinds medverkan -erfordrades; tagit frågan om jernvägar och stats skuld på entreprenad.. Jag har sjelf redan i mir förklaring faästat uppmärksamheten på denna skilj aktighet; men antingen talarens uttryck vid det ifrågavarande tillfället föllo sig på det ena eller det avdra sättet, lärer skiltadeå uti förevärande fall mellar att ha tagit hela jernvägsnätet och statsskuldssysteme. på entreprenad, (såsom det heter: i Aftonblädet), oci att bha tagit frågan som jernvägar och statstkuld på entreprenad, (såsom det heter i protokoll 1 med ti! lägg för så vidt bondes:åndets medverkan erfordrades icke kunna anses vara af den beskaffenhet, att de ena ultryckssättet, användt i stället för det andrs skulle kunna anses. såsom. någon vrängd framställnin; till allmänhetens förvillande, då uppenbarligen c! och samma tanke är återgifven-genom bådanttryckssätten. Riktigheten af den uppfattning: af yttrande! som anförts i Aftonbladet, vitsordades för mig omc delbart efter diskussionen, hvilken jag sjelf icke åhörde af tvenne vid tillfället närvarande fullt trovärdig. personer, innan .detsamma: uti. Aftonbladet intogs.1 och har sedermermera intygats af flere. Att förölrigt riksdagsmäns-muntliga yttranden icke ordagrann uppfattas till protokollet, är likaså vanligt, som ri-. turligt; särdeles i de stånd, der ingen stenografisi uppteckning af diskassionen eger run; och då äfve: talarne sjelfva vid justeringen af sina yttranden, de en sådan eger rum;. naturligtvis mera:se på tanken än på uttryckenas återgifvande, stundom äfven sjelfv: göra jemkningar i de begagnade ordalagen, kan; e: skiljaktighet sådan som den här anmärkta Jätt uppstå, utan att derföre något fel i.den.ursprunglig uppfättningen varit begånget. Och. skulle än-icdett: afseende något misstag bafva egt rum i Aftonblade:. hvilket. ingalunda är sbevisadt, så. vågar jag döck alia fall på det bestämdåste bestrida, ätt det, såsor Ola Månsson påstår, skulle hafva skött till allmän hetens förvillande, eller med afsigt att, mot bättre vetande, kränka vare sig hans eller någon annans godt. aa rykte. f a Månsson vidare tåter förstå, att jag skulle nödgats återkalla: beskyllningen ångående SA verksamhet vid; tillställandet-af-den beryktade sexän för en -mängd af bondeståndets ledamöter; just under det riksståndens gemensamma öfverläggning orhijerz vägsfrågan ännu fortgick på riddarhuset, så är dett, ett föregifvande, som saknar grund. Jag hbar;erdast erinrat, att det aldrig i Aftonbladet hade på ståtts, att Ola Månsson vid det tillfället varit der, som bjudit, i dehmening, att han, ehuru verksam betordrare och deltagare i tillställningen, äfven skule ha bestridt köstnaderna derför. Jag har är ven erinrat, att tillställningen .i sjelfva: verket vir något. vida, mera än en sexa; att:det ::emligen under formen af.en sådan var ingenting mindre än en särskilt och hemlig rådplägning rörande satima fråks.. hyarom rikets ständer samtidigt offentligen öfverlade, tillstäld -och befordrad af Ola Månsson i ett visst. partisintresse. Ola Månsson har icke. heller dristat; förneka detta förhållande; ty han vet väl, att det kan styrkas af älltför många tillstädesvarande vit:nen. Han bestrider endast, att han s ulle i spetsen för bondeståndets ledamöter begifvit sig: till det påpekade ställets, en på det hela likgiltig omstäcdighet, och något som icke ens hyarken i Aftonbla det eller af mig påståtts.. I stället för att vederlägga eller bevisa, åtnöjer sig Ola Månsson med att håna de ett annat stånd tillhörande talare, hvilka unmndan: känHarnde frö RV ATA