Aftonbladet – 17 augusti 1857, sida 2

förde den något motsträfvige baroner; se så, nu är det ju slut och allt godt igen, inte så?n tillade hon, när de gamle länge och innerligt omfamnade hvarandra. Begge hade litet att ångra. Friherrinnan bristande aktning för sin man i ungdomen, och han ett tjugoårigt gnatigt lynne. Sådana vidräkningar göra godt ibland, Det är ej ens skull att två trätan, säger ordspråket, och det är öfvertygelsen derom, som försonar allt och läker såren efter de små. bemliga striderna, hvilka så ofta uppkomma inom äktensksp, som blott penningeintresset och konveniensen stiftat. Aurora försvann. Det är ändå synd om Aurora, yttrade baronen, sedan bon lemnat dem. -Om bon nu skrifver till honom, så afgör hon saken så, att den ej mera kan hjelpas; vi känna hennes lynne, det är någonting yiterst karaktersfast hos henne.n Jag öfverlemnar beslutet åt dig; sade friberrinnan. Gud bevare mig att tvinga mitt eget barn, fastän jag verkligen icke kan begripa hvad det kan vara för älskvärdt hos den menniskan., ; Säg inte så. Det är en man, som tagit sig upp från intet, som utan förmögenhet har kämpat sig fram cch pu är oberoende — ja, bar, för sin stälming; ganska goda och synnerligen rediga affärer, så att i detta fall var let verkligen är g-nska klokt., pMEm lt det der fyr ändå förenas med ett kändt namn... Aloys går väl an, ty det har en utländsk klang, som alltid läter ora i svenska öron; men Thormann är ju rentaf ett simpelt namn.s Han är ändå professor, och det är, när man riktigt tänker efter, rätt hedrande. Det har funnits många professorer, som blifvit adlade; t. ex. Klingenstjsrna, som ligger begrafven på Lofön, var profestor, han . . . Du kommer ihåg obelisken? Ja. Vi skola låta Aurora skrifva; men vi skola. bedja henne låta oss se brefvet. Baronen skickade Malla upp till fröken med helsning att baronen ville se brefvet innan det afsänder. Auroras ögon blixtrade till af någonting,