Aftonbladet – 15 augusti 1857, sida 3

ig och kanske oroligare än en fattig prestlotter, som funderar på de mörkeliga ord umagisterna talat om huslig sällbet vid en ilskad makas sida. Hela lärdomen hade på n gång förlorat sina lockelser. Att vintergatan upplöste sig i otaliga solsystemer, ella styrda at en centralsol; att förbränningen :kedde på syrets bekostnad; att jordklotet gevomgått otaliga förändringar, och att våra bergs flötser utgöra bladen i den omätliga re vo!utionshistorien, innehållande aftryck öch spår efter lika många gigantiska odjur som någonsin menniskohistorien —— allt detta förmådde ej sysselsätta bennes tankar eller gifva. hennes fantasi en ansan riktning. Helamassan af ider hide samlat sig kring ett enda ämne: Thormanns bref och föräldrarnes beslut. Aurora väntade sig en hård, kanske alldeles omöjlig kamp mot sina föräldrats fördomar. Friberrinnang vore alldeles gifna, och baronen, fastän ban satte värde på Thormann, skulle efter all anledning ändå gifva ett afsläende svar, kanske i ordalag, som skulle djupt såra den finkänslige mannen. Baronen höll verkligen af Thormann, wvärderade bang kunskaper, fann hans umgänge trefligt och omfattade honom mel 68 mycken vänskap, som en gammal! affärskerl kan känna. för en menniskovarölse, hvilken icke när som belst kunde förvandlas till en affär; men emellan denna vänskap och att upptaga den beskdlige professorn som svärton var ett. stort svalg befästadt, ty man kan tycka ätt en trädgårdstofta är vacker och bra, utan att derföre tillåta att den inflyttas i salongen. Men vi återvända till baronens och friherrinnans tåte-å-tåte, Det är rentaf oförskämdt! sade frilertin) nan. Jag har tusen gånger sagt hvartbän din flathet, käre Waldner, skulle ledå. Du! behandlar honom som vän, du tillåter Honom !