Aftonbladet – 15 augusti 1857, sida 2

Sedan numera trenne riksstånd beslutat, att let tillägg till tullafgifterna,som hitintills under namn af tolag utgått till s:apelstädsrna i riket, hädaneter skulle upphöra och inb-gripas i sjelfva tullsatsen, hvaremot ersättning till bestämda belopp skull: komma att utgå ill de städer, som hitintills åtnjutit tolag, så uppstår åter den ga la tvisten, haruvida fråzan om tolsgen skall anscg såsom en bev ll ningsfrågs, hvars afgörande bror af rikets tänder, eller såsom en ekonomisk fråga, hvilken kai med eler utan ständern:s bifall af Kongl. Maj:: efgöras. Denna tvist förevar redan i går i bevillningsutskottet och föranledde der en ganska liflig diskussion, som likväl sutade dermed, att frågan förklarades vara af bevillningsnstur och att fördenskull, enär ett stind (bondeståndet) rörande densamma haft en skiljaktig mening, saken måste enligt 71 S regeringsormen öfverlemnas till sfgö rande genom votering i förstärkt bevillningsutskott. Emellertid erfar man från flera hål!, att någon tvekan i detta hänseende lärer yppat sig hos betydande ledamöter af riksstånden, bvilka förmena att sådant vore ett ingrepp i tet kungliga prerogativet, hvarföre de vilja förklara ärsndet genom tre stånds bifall till Koagl. Maj:ts proposition redan vara grundlagsenligt afgjordt. Om nu denna åsigt skulle göra sig gällande inom adeln och prestestånet, man deremot borgareoch bondestånden anse bevillningsutskottets uppfat:ning af frågans naiur såsom den rätta, så skulle på detta sätt kunna inträffa, att i följd af denna skiljaktighet, deri två stånd stannade mot två, hela saken blefve så invecklad, att den svårligen kunde redas. För vår del kunna vi likväl knapt förstå, buru det kan vara möjligt försvara den sats att, då bestämmandet af tullafgifter ostridigt är en bevillningsfråga, de tilläggsafgifter till tullen, som under namn af tolag utgå til siäderna och innefatta en lika aovilkorlig be skattning för konsumenterna, skulle :kunna vara af annan egenskap. Med antagande deraf, att dessa sistnämda afgifter grundlags-enligt skulle kunna bestämmas af regeringamakten, iarymdes derigenom åt henne faktiskt en rätt, som uppenbarligen strider emot 60 S regeringsformen el!er den att de-facto. förhöja tullen genom förhöjning af tolagen: Sant är visserligen, att under den förflutna tiden regeringen utan ständernas samtycke reglerat tolagen för åtskilliga städer; men denna praxis.kan väl icke tillintetgöra grund: lagens-tydliga bud; och då regeringen vid ianevarande riksdag i omedelbart sammanbang med frågan om en ny tulltaxa till rikets ständer öfverlemnat sin proposition om upphörande såsom särskilt beskattning af ej mindre afgiften till handelsoch sjöfartsfon den än tolagen, synes regeringen derigenom sjelf hafva erkänt, att samtliga dessa frågor äro af enahanda beskaffenhet och följaktligen af bevillningsegenskap. Vi hoppas således, att den troligen uppstående formstriden om frågans behandling icke må komma att föranleda en ny öfverträdelse af grundlagen, hvilken, äfven om den icke skulie komma att fördröja sakens önskvärda lösning, likväl skulle innefatta en betänklig eftergift af representationens grundlegsenliga rätt och således gifva en rättmätig anledning till missnöje hos det stånd, som från de öfriga varit skiljaktigt i frågan om det nu föreslagna förändrade sättet för utgörande af den bevillning, fom under benämningen tolag för närvarande utgår. a Nr ss— t—— RR