Aftonbladet – 14 augusti 1857, sida 2

händerna för ansigtet och började; gråta häftigt. 0 Lugna er, lugna er, herr Berndtsson ! bad Carltna; : Men den arme sjuklingen fortfor att gråta. Sutligen torkade han ögonen och såg upp, I det han sade: Å k ; Förlåt, bästa mamsell, jag är så svag; men jag behöfde gråta, ty alltsedan döden sö hastigt tog bort min enda glädje, her jag ej kunnat gråta förrän nu; tårarne ha så länge fallit inät, glödande på mitt hjerta, att det förtvinat. Men; ser ni, jag tackade såinnerligt Gud . :. Hvad skall jag säga er, ädla flicka? . .. Jo, att jag ej skyndar med bröllopet; att vi skola så mycket vi kunna sammantränga tvenne högtider, bröllopet ooh begrafningen; att jag icke skall plåga er genom många besök; att ni, utan att se mig, låter mig tyna bort, ingenting. egande mer bär i verlden att tänka på, än min lilla Ada och den, som i sin. första vårmorgon räckte en äöende sin hand, för att rädda hang stackars barn ... Gud löne er, Carlina, med en ädel make, som kan bli Adas far! Gud styrkå er att utan ånger hålla ert löfte! Tack, herr Berndtsson, det gör han nog I Jag ber ern, återtog hert. Berndtison efter några ögonblicks eftersinnande; Hatt-ni ioke ännu omtalar detta för någon; ej ens för er mor. Det skulle smärta mig, or mån misstoge sig om min mening:.. Kanike också er mor skulle sätta sig deremot. Jag tror det icke: Hon tänker troligen i detta fall soni jag -.Meny som ni vill. Jag önskar att-ni tiger . .Blott. då Ada en dag kommer fill er och säger: Pappa är mycket sjuk och vill tala med Carlina; då må ni tala, och medier mor och Cecile komma. till mig. Då låta vi ya på söndagen, alla tre gångerna på en dag, och så sker Viggeln. ps NR Ja, som ni vill; jag är eljest van att tala om allt för min mor. : Men, mamsell, en god gerning behöfver ni väl ej omtala; låt den vara emellan Gud och