Aftonbladet – 14 augusti 1857, sida 2

slägten är mäktig. Det finnes blott ett medel, mamsell Carlina: Och detta medel ? Mamsell Carlina,, återtog Berndtsson, ni är en lika så klok som ädel flicka, och till någon annan kunde jag. ej förtro mig, när det gäller min lilla Ada. Jag skulle ej kunna uttala ordet, om det ej vore för hen-. nes skull; nu måste! jag tala för att dö med den öfvertygelser, ått icke ha försummat nåot. g Han tystnade och torkade ångestsvetten från pannan. Hän tycktes vilja s:mla sina krafter. Bästa mamsell Carlina,, stammade han efter en stund och skakad af en häftig rysning, jag kan inte gråta, jag kan inte bedja, som jag bör; men haf barmherfighet med Ada, tag henne i: er famn, värm henne vid ert bjerta; upplys hennes förstånd och led henne i Herrans fruktan! ... Ja, blif hennes mor... bär har ni brudgummen, fadreny den döende, som ber för sitt barn... gif mig ert ja... antag namnet Berndtsson ! Carlina darrade, som ett asplöfs hon vågade ej se upp. Men ändiligen såg hon upp och in i Berådtssöns insjunkna ögon; der bränn ingen passion, blott en varm bön simmade der i tårar. yÄT detta enda vilkoret för Adas framtid ? frågade Carlinå, Jay inte annat jag kan finna; blif hennes. mor, mamsell, blif min maka till namnet en? dåst!... Ni har som min erika full rättighet att vårda mitt barn. Jag har sagt allt, jag är nöjd med er dom, jag böjer mig villigt inför Gud, äfven om han vill låta min sista stund grumlag .; . Svara, mamsellCarlina ! Carlina besinnade sig några ögonblick. Se här,, sade -hon slutligen; min band... jag skall bli Adas mor; ja, jag lofvar det inför Gud, ban skall nog bjelpa mig, ståckars unga flicka, att uppfylia min plikt... Se så, börr Berndtsson. hoppas dock, låt mig se ett enda gladt leende... hör ni, jag säger ju jal Herr Berndtsson böjde ner hufvudet, höll