Aftonbladet – 14 augusti 1857, sida 2

Min Gud, min Gud, han dånar! Åhnej, åhnej, Bettina lilla, sade kamrern. Ja,Bettina ter allting så häftigt, sade majorskan. Jag snubblade häromdagen på mattan och stötte mig litet, det var ett lappriz men Bettina blef alldeles utom sig, :å att kammarjungfrun hade mera besvär med henne än med mig. Bettina är alltför mycket öm, det är hennes enda fel, herr kamrer.n Låt mig leda dig, söta, lilla, goda, välsignade Abraham! Stöd dig mot migb sade Bettina, som, utom sig af fasa, icke tycktes hafva hört ett enda ord. Kamrern steg upp och gick ut, stödd af Bettina, sedan han bedt den nådiga majorskan vara nådig förlåta hans oartighet. Uppkommen på rummet, stod.han ganska bra på benen. ss Hm, det gick bra. att. komma hit, sade han. Kärringen begrep inte det allrae minsta. Nej, inte det allraminstan, ypprepada Bettina. Hennes snillegåfvor räcka ej till så långt heller. å Gå nu efter soppan, jag lägger mig ofvanpå, och gör sedan rent hus, så att vi få talas vidl Bettina skyndade så fort utför trapporna, att man dernere trodde henne hafva rullat utföres; men ärendet ner var att få droppar af majorskan och: soppa af hushållerskan, Medan detta tillagades, sprang Bettina i den yttersta oro; uppför och utför trapporna. Ändtligen var. allt: färdigt och Bettina begaf sig upp; Så, 3å, nu är jag här, sade hon leende, Nu är det nödvändigt att först parfymera i rummet.n Härvid stänkte hon kring golfvet af majorskans phjertstyrkanden. Se. sån, återtog hon, nu är det färdigt och nu skola vi börja, Jo, ser du, Bettina... Titta utanför dörren, der kunde stå någon ! NejJ, ingen.n